Angst!

2011-12-28

15:49:33


Hon lider.

Den Helande Maria, min kvinna som jag vill leva med resten av livet. Hon klev in i mitt liv när jag bestämt att jag aldrig mer skulle tillåta mig att uppleva kärleken. Men jag kunde inte annat än att ta henne till mitt hjärta, djupt in, där blodet flyter och kärleken bor. Hon stormade helt enkelt in och jag föll som en fura.

Dessutom, jag hade bestämt att ingen skulle få invadera mitt hem. Det hem jag väntat på i så många år nu. Mitt eget kontrakt, mina saker. Men hon bor här nu. Hennes smak och idéer tar sin plats här nu. Vi dividerar och diskuterar hur det ska se ut och jag älskar det.

Men hon lider. Hon pratar om ångest, låsningar i själen, om tårar som inte faller även om det skulle behövas. Hon blir liten som en blommas blad när hon mår dåligt. Hon tänker för mycket, precis som jag. Men jag har mer kontroll över mina tankar nu för tiden. Tror jag. Hennes flyger fritt och förlamar hennes känslor. Tanke, känsla, handling flyter ihop och blir en enda smet.

När hon lider gör det ont i mig. Fysiskt ont. Jag vill bära henne, lägga henne ner i sängen och ge henne frid och lite sömn utan drömmar. Men jag kan inte, det är mer än jag klarar. Jag kan bara vara här, försöka stärka henne. Jag älskar henne, allt som är henne, smak och doft och utseende och framför allt hennes tankar. Men jag hatar hennes ångest lika mycket som min egen.

Jag borde kunna vara ett större stöd. Jag som har så mycket teoretisk och praktiks erfarenhet och kunnande, jag som har personlig erfarenhet av ångest, av depression, jag kan inget göra känns det som. När det gäller någon man älskar är allt mycket svårare när man ska vara bredvid.

Men jag försöker. Kanske kan jag ibland ge några sekunders lättnad och det glädjer mig i så fall. Vårt liv tillsammans förtjänar inte att förstöras av varken hennes ångest eller min. Inte av alkohol eller depressioner. Det borde få blomstra och bli vackrare för varje dag. Men allt det där som är problem håller kärleken fången. Vi har inga praktiska problem, ungefär samma smak i det mesta. Men ångesten är ett problem. Men jag är säker på att vi kommer lösa hennes lidande till slut.

Tillsammans.

Hits: 0

2 tankar på “Angst!”

  1. Jag blir så tacksam för dina ord. Tacksam, glad och stolt. Jag hoppas att jag gör lite nytta i alla fall. VI kommer segra, det har jag ju lovat dig!

  2. Älskade, underbara du
    Utan dig fryser blodet i mina ådror till is och mitt hjärta slutar att slå
    Med dig, allt flyter, dock även ångesten men den blir lättare att stå ut med i din närvaro.
    Utan dig är jag halv, mindre än halv.
    Jag vill aldrig mer återgå till ett liv utan dig.

    Har sökt efter livet i 32 år, och nu har jag funnit det – funnit dig.

    Jag släpper dig aldrig, älskar dig för mycket

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: