Ännu fullständigt onormal.

2012-02-01

23:05:44


Återigen, jag lever ett normalt liv.

Det går så fort nu. Livet ändrar sig till det bättre för varje dag. Det är som att någon sorts propp i universum lossat. Allt rinner ner över mig, jag hinner inte ens med. Jag duschar i allt det normala. I det som kallas normalt kanske jag ska tillägga. Jag tror inte det finns något som är normalt.Vi är alla ensamma individer i sista änden. Inuti varje människa spelar själen olika melodier. Tror jag i alla fall.

, Ännu fullständigt onormal., WoBWorld
Image via Wikipedia

Jag kan gå omkring i lägenheten och plötsligt slår det mig. Jag bor med en kvinna, jag har hund, katt, vi har tvättmaskin och diskmaskin, gardiner och tavlor på väggarna. Vi sover i sängar och lampor lyser upp rummen när mörkret sänker sig. Jag rakar mig varje dag, kammar mig, är noga med hygien och vi äter mat flera gånger om dagen. Om det så är bara gröt när vi har ont om pengar.

Det är så fjärran från det livet jag levde för bara några år sedan. Jag blir förundrad och tacksam över att livet kan ändra sig så otroligt mycket. Det är lättare att falla, det ska gudarna veta, det tar ett bra tag att klättra upp igen. Jag har klättrat i 20 år, ibland totalt förgäves. Har det känt som i alla fall. Ibland har det varit så oerhört svårt att samla kraft efter att ha halkat ner än längre ner än jag började klättra från. Det gjorde mig trött på livet, elak, inbunden och falsk. Det senaste fallet, det som blev bråddjupt slog mig i magen, direkt i veka livet. Det krossade alla mina drömmar, allt mitt hopp, alla mina ljusa känslor, all min kraft och alla mina relationer. Kvar var bara jag på en smutsig madrass i ett hem som inte var mitt. Det var tomt på allt. Till och med nästan kärlek. Utan katten tror jag att jag gett upp totalt.

Men här är jag. Glad, förnöjd, kärlekskrank och i korta stunder lycklig. Mer kan jag nog inte kräva av livet. 


Förövrigt har vi varit ett par i sex månader nu, de känns som en livstid, de känns trygga, goda, skinande klara.

, Ännu fullständigt onormal., WoBWorld

Hits: 0

2 tankar på “Ännu fullständigt onormal.”

  1. Tack. En del tycker kanske det verkar lite fjortiskaktigt att räkna månader. Men det är månaderna som gör åren. Tack för att du släpper in mig lite i din värld, för att jag får äran att spela roll med min blogg. Jag hoppas jag kan fortsätta med det. Dessutom, vi är ju olyckssyskon så vi hjälper varandra :-) Kramar!

  2. Grattis till era sex månader! :D

    Och så måste jag säga att jag är så glad för att läsa det här! Och jag blir ofta varm inombords när jag läser dig, för hur du än har det/har haft det, så finns det alltid en tacksamhet hos dig. När livet är ett helvete så är det lätt att glömma de där sakerna man faktiskt har. Jag glömmer, bara grämer mig. Men när jag läser här, så får jag nästan alltid en tankeställare och du inspirerar och imponerar!

    Du är grym, Jonas. Keep it up! <3

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: