Är det du eller jag som är fel?

2012-04-29

13:22:22


Jag är sliten.

De sista veckorna har tydligen varit jobbiga inser jag nu. Inte på grund av att jag burit tegel eller hanterat papper. Utan för att det mesta av min kraft går åt till att hålla monstret i mig borta. All den där skräcken för att fylla år. Det behövs inte mer för att få mig att störta ner både fysiskt och psykiskt.

Jag har aldrig sökt ett enda jobb i hela mitt liv. Inte för att jag varit lat, även om jag är det med, utan för att jag alltid fått erbjudanden till dem. Kanske har jag haft tur, eller något som lockat arbetsgivarna. Men ändå, jag har varit en person som fått så mycket serverat.

När jag läste på högskolan missade jag inte en enda tenta förutom läkemedelsräkningen som jag fick omtenta på. En praktik blev jag underkänd på och gå om i några veckor. Men det var precis efter att min far och morbror dött, min mor fick cancer, vi hade småbarn och jag gjorde som jag brukat, stängde av och låtsades att inget kunde stoppa mig.

Men nu finns inte kraften, nu finns det ingen som vill ha en sådan som mig som anställd. Jag duger just till ingenting. Vid minsta stress bryter jag ihop. När vi pratar stress så räcker det med att jag inte kan ställa in hundens sele, jag får panik och någon annan får ta över. Eller att strömmen bryts på grund av att en propp gått. Dessutom, som sagt, den där förlamande tröttheten som jag försöker bemästra men som alltid kommer ikapp.

Jag är ur funktion, trasig, sladdarna finns där men de avklippta.

En kollega sade en gång till mig att jag är en person som blir inbillningssjuk utan inbillningsfrisk. Det är nog huvudet på spiken.

Det retar mig, äter upp delar av mig, att människor på fullt allvar ser mig som en person som ska ta mig i kragen, som låter andra försörja mig för att det är bekvämt. Det retar mig att människor inte ens försöker ta till sig att det kan bli så för oss alla. Vem som helst även om det är lättare hänt för en skör själ.

Så medan andra kan se mitt liv som en lätt resa nu för tiden kan jag bara försöka berätta att när de ser mig spatsera på gatan i stan eller gå ut med hunden så är det på grund av att jag utmanar mig själv. Det tar emot, jag blir rädd, skräcklagen. Men jag måste. För att behålla någon sorts stolthet. Men återigen, till slut kommer det ikapp och idag är en sådan dag. I natt kunde jag inte sova, när jag väl somnade så var all sömn full av mardrömmar, ständiga uppvaknanden och nu har jag ont överallt, huvudet dunkar som om jag hade druckit. Ögonen faller nästan ihop.

Jag vill inte vara sån här. Ni måste till slut förstå att det är så. Det här har jag inte valt. Jag har inte själv uppsökt att vara bipolär, att ramla ner i depressioner som får mig att bli tom som en uppdrucken flaska, som får mig att ens inte orka på att vilja dö. Bara ett enda stort … ingenting.

Men vi lever i en annan värld än för 20 år sedan. Nu gäller det allt till en själv. Andra får sköta sig själva bäst de kan. Ideal och värderingar vi haft i vårt land dör. Medkänsla och empati faller så småningom ner i glömska och förakt. Människor låtsas att de är något de inte är. Odödliga maskiner som aldrig kan gå sönder. De vill inte ha sådana som jag som en last de tycker de behöver bära och med ett pris som är för stort för den egna personen.

Men hur kan någon tro att det känns bra att få ut mindre pengar än 1/3 av den lön man visste man skulle kunna få om man återgick till det yrke man faktiskt är bra på? Varje månad får jag en lönespec där jag kan läsa vad min lön ligger på. Det skulle vara ett bekvämt liv. Nu är nästan varje dag en kamp för att ens kunna köpa mat. Hur kan man tro att det är ett val man gör?


Egentligen, vem är den sjuka?


Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: