Är jag inte värd lycka?

Är det mig det är fel på?

Den Helande Marias föräldrar kommer inte på vårt bröllop och deras anledningar tycker i alla fall inte jag håller. Skulle något av mina barn gifta sig skulle jag släppa allt i hela världen för att vara med, men Den Helande Marias föräldrar näst intill vägrar trots att vi har människor runt oss som skulle underlätta det hela.

Jag blir ledsen, gråten är rätt nära hela tiden när jag tänker på saken och det gör jag ofta. Ibland känner jag att: va fan, vi skiter i det här. Du ska inte behöva vara ihop med en alkoholiserad bipolär ADHD-människa. Nu kommer det inte ske, vi skall gifta oss och inget eller ingen kommer stå i vägen för den dagen. För mig är det inte så farligt, det är inte mina anhöriga som inte kommer. Min mor har bryderier vilka kläder hon ska köpa för att vara fin, mina barn har bryderier hur de ska göra eftersom jag vill ha dem som ringbärare alla tre. De bryr sig och de kommer. Jag ser det som en välsignelse med tanke på allt ont jag gjort dem.

Jag är på krigsstigen

Men att inte Den Helande Marias föräldrar kommer, det sitter som en giftig tagg i bröstet när jag andas. Jag försöker att inte bry mig, för egentligen borde jag ju kunna skita i det, för mig borde det vara en petitess. Men det är det ju inte, Den Helande Marias sorg är även min sorg. Vi bär varandra, så va fan.


Förlåt, men Fuck off då!


Hits: 0

1 tanke på “Är jag inte värd lycka?”

  1. Som sagt, du och jag mot världen- det är deras förlust och visst fan gör det ont, särskilt med så många som skulle ställa upp och hjälpa på alla plan. Men. Du och Jag ♥

Kommentarer är stängda.