Återblick.

2006-08-31 @ 07:44:22 skrev jag:

Sista Augusti

Ok. Jag fattar. Det är över nu. Sommaren har packat ihop och dragit. Det är ynka 9 grader ute och det spelar liksom ingen roll att himlen är blå, att solen skiner blekt och att det fortfarande är, nätt och jämnt men ändå, augusti.

I morgon är det september och allt blir bara kallare, mörkare och snart är det jul. Hösten och jag har svårt att komma överens. Visst kan hösten vara vacker.

I alla fall så här i början. Hög luft, färgsprakande träd och en helt ny mysstämning. Men hösten är lillebror till vintern, det går inte att komma ifrån. Jag bukar glida allt djupare ner i depression när oktober knackar på dörren. Skall bli intressant att se hur det går i år, när jag har piller och allt.


2006-08-30 @ 20:43:16

Ont i ryggen för helvete

Har ont i ryggen. Jätteväldigtont. Hulda Hustrun köpte en gördel idag när hon var och handlade. Den skall fungera som ett ryggstöd och värma lite. Så jag knallar omkring med den där tingesten på mig, ett stort blått Elvisbälte runt ryggen och kring magen.

Än har jag inte märkt någon skillnad, förutom att min figur blivit lite slimmare. Inte så illa det heller. Men under tiden så mal det i ryggen. Det är en sån där irriterande värk.

Som en besvärlig morbror på besök på nyårsdagens morgon ungefär. Det mal och mal och går inte att komma undan. Börjar tro att jag går mot en sorgeliger ålderdom med snabba steg. Min ömma moder har opererat ryggen en 3-4 gånger tror jag. Så man har lite att brås på.

Och så är jag ju fet och otränad, det hjälper ju knappast till för att det skall bli bättre. Tur det finns Alvedon. Jätte tur.”


 

Det är knappt jag tror det.
Det är knappt jag tror det.

Allt det där skrev jag medan jag fortfarande stod upp i livet. Det blåste, fan vad det blåste, jag föll och föll igen och reste mig upp för att sedan ramla igen. Men aldrig hela vägen ner, aldrig utan att kunna resa mig igen.

Tänk om jag bara vetat hur jag skulle ramla isär, bli en människa med ett stort hål i själen. Tänk bara om jag visste vilken resa jag skulle komma att göra och trots det klättrat hela vägen upp till ett bra liv igen.

Hade jag brytt mig om min rygg då? 

2 tankar på “Återblick.”

  1. Ja hon gjorde det, men jag såg det inte då. Jag var innesluten i depressionens bubbla och blev matad av en kvinna som nog tyckte livet var lättast om hon såg till att jag var full och medgörlig. Tyvärr. Men jag skulle ju falla totalt och då fanns hon inte längre där utan svek och lämnade mig ensam när jag som bäst behövde stöd. Men hon är totalt utan ansvarskänsla och har fastnat mentalt i att vara 16 år. Men det är inte mitt bekymmer längre. Nu har jag dig och förstår för första gången hur ett förhållande bör vara.

  2. Fast, du stod inte upp helt kan jag tycka.. Inte med "Hulda", antar att det är "Hon den där" som du pratade om och hon förstörde dig, tryckte ner dig, utnyttjade din svaghet.
    Eller, det kanske var någon annan du syftade på?

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: