Att inte ta ett återfall. Att släppa tanken.

Jag motar bort tanken på ett planerat återfall. Det får inte ske, inte nu när jag kommit så långt Men det är så jävla svårt när jag inte kan få kroppen att slappna av, att få ångesten att vila lite. Det känns som att jag är tillbaka på noll igen, där jag började falla. Men någon alkohol tänker jag inte använda igen, jag bara leker jävligt mycket med tanken på det. Att få slappna av i tre sekunder. 

Jag har varit så uppsnurrad så länge nu, hypoman i månader. Men glädjen som kommer i det där tillståndet har förvandlats till förtvivlan men jag har kvar samma snabba tankar, samma rastlöshet.

Jag har öppnat dörren för att titta efter vad som finns på andra sidan och där står den svarta hunden. Det brukar inte finnas något sätta att mota bort den. Jag måste finna något.

Men hur?

2 tankar på “Att inte ta ett återfall. Att släppa tanken.”

  1. Försök att tänka på allt du vunnit, och allt du kämpar för att vinna tillbaka. Du vet nog vad jag menar <3
    Förtroendet för dig själv och för alla runt dig, du har kommit för långt för att falla igen.
    Men jag antar att jag är fel människa att tala om att inte falla..

    • Jag vet att det du säger är sant. Men jag har fan inga vapen mot alla de här känslorna, tankarna, frågorna, rädslan och depressionen och alla de stenhårt spända musklerna i rygg och nacke.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: