Att massera bort en skrivkramp.

Det är nästan ett fysiskt illamående som stiger upp i mig när jag tänker att jag ska skriva. Men jag tvingar mig. Inte för att jag anser att mina texter på något sätt överhuvudtaget vara viktiga för någon förutom mig. Men det räcker, för det är viktigt för mig att skriva. Det blir som att ge sig ut i regnet och springa fast det tar emot, men det är en god vana som dessutom är bra för hälsan.

Man gör så gott man kan även när det inte går bra alls.
Man gör så gott man kan även när det inte går bra alls.

Så, nu skriver jag bara det som droppar ur mig ner på tangenterna och ut genom alla konstiga kretsar och kopplingar i datorn och ut på skärmen. Det får bli vad det blir och det gör det ju. Så, du är mer än tillåten att inte läsa det här, för det är bara mina försök att övervinna min skrivkramp du ser här.

Det är nog första gången i mitt liv jag har svårt att skriva. Hela mitt liv, sedan jag lärde mig att olika bokstäver skapar ord så har jag skrivit. Rensat skallen genom att skaka om hela mig och sedan låta det som är löst och skevt i min själv försvinna genom pennan. Men nu är det svårt, jättesvårt. Jag har halverat dosen av Lamotrigin på egen hand. Jag orkar inte med den medicinen längre. Den gör mig illa, den gör min lilla familj illa.

För jag blir frustrerad och förtvivlad när jag inte kan prata, när jag stammar, när jag tappar ord eller de kommer ut helt fel. Jag kan ju som sagt dessutom inte skriva, inte av lust i alla fall. Nu skriver jag som sagt det som kommer upp i skallen, sådan där flytande skrift som jag skrev om i förra inlägget. Nu tar snart allt slut så jag kommer sluta skriva, dricka en kopp kaffe och sedan damma lite i lägenheten.

Jag har skrivit 285 ord och det får räcka.

2 tankar på “Att massera bort en skrivkramp.”

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: