Att vara en människa

De diskuterar könsroller på tv. Jonas gardell, Ingvar Karlsson och Ola Rappace lurar lite kring frågan. Och som vanligt blir jag lite konfunderad över diskussionen. Jag är uppväxt med en hemmavarande pappa medan min mor var den som arbetade. Jag var hemma med min fader ända till jag började skolan.

I mitt yrkesliv har jag mestadels jobbat i vården som ju lätt kan anses vara kvinnodominerad. Så min bild av män/kvinnor är väl lite annorlunda än gängse uppfattning. Jag kan tillexempel inte förstå alla dessa män som prioriterar arbetet före familjen. Dessa män brukar sedan sitta och beklaga sig över att de var frånvarande när barnen var små. Som om de, männen, inte hade något val när det begav sig. Förresten så är jag lika oförstående till de kvinnor som gör detsamma.

De som påstår att män och kvinnor i grunden är likadana och att det handlar om att man uppfostrar barnen annorlunda har aldrig sett en liten pojke på 3-4 år som ständigt har en pang-pang i form av en pinne i handen. Och då spelar det ingen roll om mamma och pappa vägrar köpa en leksakspistol till barnet.

Jag ser det som att mannen och kvinnan formar en helhet, där var och ens kunskaper, känslor och sätt att formulera sig gör det som får vårt samhälle att fungera. Men vad vet jag. Jag kanske har helt fel. Men jag är i så fall tillräcklig man för att erkänna det.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.