Kärlek, bipoläritet, alkohol och tankar om livet.
När en människa missar alla sina mål och drömmar. Jag ville, gud vad jag ville, bli något mer än det jag var. Förlåt. Visa världen ett mentalt finger. Som det fysiska jag visade i vinden. Men ett som skulle vara större och vara längre. Först ville jag bli berömd. Bara för att bli berömd. Sen … Läs merFörlåtelse är en onåbar lyx.
Jag suger på sorg. Håller den alltid på en gnutta avstånd. Skrattar döden i ansiktet. Gråter i smyg. Låtsas vara helt utan djupare känslor än 3 millimeters svärta. Sväljer en hård tunga utan saliv. Dricker, för en gångs skull, när livet gör ont, som det gör för alla, för att döva, dämpa, döda känslan av … Läs merOm jag bara kunde förstå mig själv.
Någon, kanske viktigt, frågade mig, vad vill du i livet, vad är dina mål? Jag svarade: Jag vet inte. Jag har ingen aning. Bara små fragment av drömmar. Åka till Graceland, som jag drömt om sedan jag var 8 år. Kalla mig författare, alltså ge ut minst 3 böcker. Bli erkänd för den jag är. … Läs merNär man inte ångrar något i livet. Från A till Ö.
Har jag ens en gnutta, en smula, ett minne, av moral i min kropp? Jag letar. Hittar all den påhittade. Den jag vittnar om när jag står i talarstolen. Men den som borde bo i mig? Den verkar fattas. Kanske är jag blind inför den. Kanske vill jag inte ens se den. Faller för varje … Läs merMoralen som fattas mig.
Jag är så förbannad. På allt, på alla. Avskyr, hatar hela världen. Jag har ingen aning om vad det beror på, kan bara känna känslan brinna och förtära mig själv och allt och alla runt mig. Även de som inte ens är i närheten, de som inte varit i närheten på evigheter. De som inte … Läs merJag har släppt lös allt förakt som bor i mig.