Moralen som fattas mig.

Har jag ens en gnutta, en smula, ett minne, av moral i min kropp? Jag letar. Hittar all den påhittade. Den jag vittnar om när jag står i talarstolen. Men den som borde bo i mig? Den verkar fattas.  Kanske är jag blind inför den. Kanske vill jag inte ens se den. Faller för varje …

Fortsätt läsaMoralen som fattas mig.

Jag har släppt lös allt förakt som bor i mig.

Jag är så förbannad. På allt, på alla. Avskyr, hatar hela världen. Jag har ingen aning om vad det beror på, kan bara känna känslan brinna och förtära mig själv och allt och alla runt mig. Även de som inte ens är i närheten, de som inte varit i närheten på evigheter. De som inte …

Fortsätt läsaJag har släppt lös allt förakt som bor i mig.

Öppet brev till mig själv. Del II.

Du är mani. Du är gud. Mani styr mig. För varje dag säkrar jag ännu en seger. Det roar mig att se hur människor sprattlar runt i de nät de själva spunnit. Jagar mig för att få en enda vinst mot mig, men de förlorar varje gång. Jag skjuter tillbaka och träffar rätt i deras …

Fortsätt läsaÖppet brev till mig själv. Del II.

Öppet brev till mig själv.

Du är självförakt. Du är en man full av självförakt, gift, du är en kretin. Så dum att klockorna inte bara stannar utan sprängs i små fragment som rusar och viner runt dig om du kommer i närheten av dem. Du är uppblåst, en översittare, en besserwisser, en bluff, humbug. En dålig kopia av en …

Fortsätt läsaÖppet brev till mig själv.

%d bloggare gillar detta: