En vit mans tacksamhet.

Jag borde vara tacksam oftare. Men jag är tacksam, tro inte något annat. Men i mitt liv finns så oändligt mycket att vara tacksam över. En god kroppslig hälsa, Kärleken från och till Den Hela Maria, mina barn, min mor, mina släktingar som för det mesta är bra människor, hunden och katten och vårt hem …

Fortsätt läsaEn vit mans tacksamhet.

När medicinen löper amok.En guldfisk talar om biverkan från Lamortigin.

Jag kan bara inte göra mig förstådd hur jag än vrider och vänder på orden när jag talar. Att skriva går lite enklare, bara långsammare än förut. Att läsa längre texter är stört omöjligt så jag läser mest bara löpsedlar. Det är som att titta på berg med mikroskop. Jag förstår allt men förstår ändå …

Fortsätt läsaNär medicinen löper amok.En guldfisk talar om biverkan från Lamortigin.

Litium, vän eller fiende?

Det glunkas om att jag kanske ska börja med Litiumbehandling. Så jag gör som jag brukar göra inför något nytt. Läser på om det hela. Den som vet är förberedd liksom. Ju mer jag läser om det hela, ju kallare blir jag i själen. Det är inget att leka med, den där medicineringen. För mig …

Fortsätt läsaLitium, vän eller fiende?

Inte ens jag själv saknar mig.

Kanske är det så här de vill ha mig. Halvt lobotimerad av läkemedel, trött och tom. Inga känslor. Ingen glädje, ingen sorg, inga tårar inget skratt. Mod eller kraft och mening, mål, allt är sådant som du har men jag saknar. Tyvärr kan jag inte känns saknad heller. Blanka tankar. När jag försöker tala kommer …

Fortsätt läsaInte ens jag själv saknar mig.