Blicken som möter mig i spegeln

Jag finner mig själv framför spegeln i badrummet. Inspekterar det konterfej jag bär och suckar djupt. Åren går onekligen. Inga rynkor har jag. Inte än, förutom den där djupa fåran mellan ögonbrynen som suttit där i en evighet. Men mörka ringar under ögonen, ringar som inte ger sig hur mycket eller lite jag än sover.

Under mitt färgade hår spränger det grå sakta fram. Strå för strå tappar sin färg och blir vitt och glansigt. Skäggstubben på hakan är redan grå som blyerts. Åren går. Onekligen. Hur jag än borstar mina tänder så gulnar de sakta av kaffe och nikotin. Huden blir gulaktig och ful. Fortfarande kvisslig och eländig alla dessa år efter puberteten.

Dubbelhaka och hängkinder. Fel och ful och äldre. Jag trivs inte med allt det där. Jag är liksom inte gjord för ålderdomen eller ens det förstadie jag nu befinner mig i. Det är dags att betala priset av sena nätter och berusade dagar. Av jord är jag kommen och jag ser allt mer spåren av den.

Men, jag får väl vända bort blicken när jag kammar mig. Blunda när jag tittar.

3 tankar på “Blicken som möter mig i spegeln”

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: