Om jag bara kunde förstå mig själv.

Jag suger på sorg. Håller den alltid på en gnutta avstånd. Skrattar döden i ansiktet. Gråter i smyg. Låtsas vara helt utan djupare känslor än 3 millimeters svärta. Sväljer en hård tunga utan saliv. Dricker, för en gångs skull, när livet gör ont, som det gör för alla, för att döva, dämpa, döda känslan av …

Fortsätt läsaOm jag bara kunde förstå mig själv.

Till slut är allt väl.

Allt jag ville få har jag fått. Som fladdret av kollibrivingar besöker hoppet mig. En känsla jag igen känner, så länge efter allt det svarta landade i min famn. Ett hopp om liv i frid. Lugn som stiger i mitt bröst, helt utan att jag kallat på det. All oro och allt larm försvinner, dag …

Fortsätt läsaTill slut är allt väl.

En bön om nåd inför åtrå.

Lite ljus. Stjärnorna ser ljusare ut i natt. Lite varmare, lite mer eldiga. Mer kol, syre och aska för oss att begrunda. Låt mig räcka dig en hand fylld med allt det jag har att erbjuda. Skulder, fulhet och all den kärlek du kan begära. Se på mig. Se allt jag är, kan bli, för …

Fortsätt läsaEn bön om nåd inför åtrå.