Om jag bara kunde förstå mig själv.

Jag suger på sorg. Håller den alltid på en gnutta avstånd. Skrattar döden i ansiktet. Gråter i smyg. Låtsas vara helt utan djupare känslor än 3 millimeters svärta. Sväljer en hård tunga utan saliv. Dricker, för en gångs skull, när livet gör ont, som det gör för alla, för att döva, dämpa, döda känslan av …

Fortsätt läsaOm jag bara kunde förstå mig själv.

Till slut är allt väl.

Allt jag ville få har jag fått. Som fladdret av kollibrivingar besöker hoppet mig. En känsla jag igen känner, så länge efter allt det svarta landade i min famn. Ett hopp om liv i frid. Lugn som stiger i mitt bröst, helt utan att jag kallat på det. All oro och allt larm försvinner, dag …

Fortsätt läsaTill slut är allt väl.