Bortsprungna piller.

Jag suckar djupt och tänker att jag nog är den slarvigaste människa som gått på vår jord.

Nu har jag, på något märkligt sätt, slarvat bort mina mediciner. Inte alla, för en del askar är kvar. Men en del är som försvunna. Jag hittar dem inte, varken jag eller Den Helande Maria, trots att vi snokat runt i hela lägenheten. På något sätt har mina piller kommit på avvägar.

piller

Det gör mig illa till mods. För inte nog med att jag är utan nödvändiga läkemedel, någon annan kanske fått tag på dem. Ett barn eller någon missbrukare eller någon helt vänlig själ som i sin tur slängt bort dem. Eller så har de hamnat i soporna på något sätt.

Dessutom, det blir svårt att få nya recept tror jag. En del av de där pillren är sådana som läkarna skriver ut med urskillning. Piller som lugnar en sargad själ. En sådan som min. Kanske kan jag leta lite noggrannare, det verkar jag alltid kunna göra. Kanske borde jag bryta upp parketten för att leta under den. Lossa på tapeterna för att titta efter om pillren på något magiskt sätt hamnat därunder.

Eller så inser jag att de är borta för tid och evighet och då borde jag kontakta en läkare på måndag. Som om livet inte vore krångligt. Nu ska jag få fatt på en läkare inom psykiatrin under sommaren. Förstår du hur svårt det blir? Alla springer redan fort nog utan att jag ska knacka på deras medvetande i ärende att få redan utskrivna mediciner få utskrivna.

Håhåjaja, vad allt ska man inte råka ut för.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.