Brev till Gud

Kära Gud. Vad har du för svar till mig? Jag har sett min far sakta tyna bort, en mindre människa för varje dag, en röst skrovlig av de växande tumörerna i hals och mun. Min hjälte, min älskade morbror dog gul som den skinande solen. Själv lever jag ett liv i skuggan av det riktiga livet, det som andra lever.

Läkaren säger “ta ett piller av den här tabletten” och jag tar 10. Kroppen är full av ondska

Ska det vara så här? Jag har förlorat allt som är viktigt för mig. Mina barn hör av sig pliktskyldigt bara för att de måste. Ska det vara såhär? Vad är ditt svar på alla mina böner?

Inget än så länge. Vart är min brinnande buske? Du påstås ha utfört under förut, varför inte för mig? Ska även jag gå en förtidig död till mötes och i så fall vad är ditt löfte till mig då?

Att jag ska dö fattar jag. Men vad händert sen då? Vissa påstår att jag får träffa alla jag saknat. Men jag vill inte vänta tills jag dör. Jag vill ha ett liv. NU!

Som det är nu har jag alla materiella saker jag behöver, mer än jag behöver. Men jag har inget liv. Ingen tillvaro. Allt färgas av den ångest du gett mig i arv. Allt, allt är grått och hårt. Som betong i själen. Ska jag ha det så?

En stilla bön till dig, fast du vet att jag bett många gånger innan.

Hits: 0

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.