Dags att agera.

Jag har klarat av att hålla saker på en hygglig nivå. Men det är mer tur än skicklighet. Så jag trampar försiktigt medan jag brottas med alla känslor i mig. Ensamheten, sorgen, längtan. Jag vet att hon kommer hem snart. Men tills dess är jag själv i hela världen om att leva här mitt i tomheten.

Men saker är inte bara dåliga. Jag har bestämt mig för att agera i vissa frågor. Det är dags att ta

Saker man ser

Saker man ser (Photo credit: Wikipedia)

nästa steg i mitt tillfrisknande. Så jag har bestämt mig för att jag nästa år skall delta i det som kallas kretsloppet här i stan. Det är helt enkelt en löptävling. Jag deltar inte för att vinna mot någon annan än mig själv. Klarar jag inte av att springa i 5 km eller en mil, vad det nu blir jag känner jag klarar, så kan jag lika gärna sätta mig ner och vänta på hjärtinfarkten. Så, jag har ett mål, nu gäller det bara att börja ta mig fram fortare än i vanlig lunkande fart.

Dessutom, ännu ett steg är att jag skall göra ett försök att få ut mina texter på ett annat sätt än bara här på bloggen. Som jag skrev tidigare. Det kanske går, det kanske gå åt helvete. Men då har jag ialla fall försökt.

Nu ska jag ta bussen till stan för att för första gången i mitt liv gå till till en naprapat. Samma där, istället för att gå och gnälla om min onda rygg, agera!

Så, låt min dag börja.

Enhanced by Zemanta
Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. Sara skriver:

    Hoppas att besöket hos naprapaten gick bra och att både du och Din Maria snart mår lite bättre.

    Styrkekramar
    My recent post kan inte tänka klart.

    • jonascarlzon skriver:

      Jo det gick strålande. Helt plötsligt kan jag göra saker med nacken och ryggen jag inte kunnat göra på 20 år banne mig. Men jag ska tillbaka nästa vecka, för det var visst en svår nöt att knäcka, min rygg alltså. Den stretade emot en aning kan man säga. Men det där var nog en av de bästa presenterna till mig själv jag någonsin givit mig. Tack för kramarna, jag och Maria tar tacksamt emot sådana.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: