Där sorgen pumpar runt koffein

Jag har druckit för mycket kaffe igen och klockan är 22.55 och jag borde sova för att orka ta tag i känslorna i morgon men jag sitter fast i dem. De virvlar runt som tidningsblad i en höststorm. Varje blad har sin egna känsla, sina egna rubriker och ord. Runt går det i skallen, i bröstet. Det är just den här känslan som är så farlig för mig, den som ställer till det. Den som gör att jag måste  lösa alla problem på en och samma gång. Sen blir jag bara sittande och skriver mail och sms och msn-meddelanden. Fan, jag behöver verkligen den där medicinen mot det bipolära så att jag kan fungera som folk.

Hunden sover i soffan och det gör mig så sorgsen. För jag kan bara tänka på när Cecilija tittar in i Dipps ögon och säger åt henne att hon har henne så kär. Så jag får behärska min impuls att bara gråta. För det skulle inte spela någon roll om jag grät. Inget ändrar sig för den skull. Så jag ska lägga mig för att sova med bankande hjärta och förvirrade tankar.

Hits: 0

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.