Den bipolära åktur mitt liv är.

Idag är jag nere. Lite blå, lite trött. En hel del fylld av förakt mot mig själv. Pendeln slår och jag med den. Jag försöker göra någon sorts nytta men det vill sig inte. Istället vandrar jag planlöst mellan rummen i lägenheten och försöker finna spiken jag bör slå ner för att allt ska bli helt inuti mig igen.

Jag sneglar på gitarren och funderar på att lyfta upp den från stället och koppla in den i förstärkaren. Men jag vet ju redan att det kommer låta skit när jag försöker spela, så jag låter gitarr och förstärkare vara ifred.

.

Ett tag funderade jag på att läsa på lite om hur vår kamera fungerar. Men jag orkar inte ens få ihop tre ord till något jag kan förstå. Det blir bara blaj i skallen av allt. Det är en sådan dag och jag hatar livet när det blir så. Det är tristess  x 113 och vem vill leva på det sättet?

Så jag ska nog lägga mig på soffan och försöka lugna hjärtats slag lite, innan pulsen förvandlas till ren ångest och timmar i mitt eget privata helvete. För det blir snart så är jag rädd.

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: