Desperat igen

Så har jag gjort bort mig igen. Gjorde ett synnerligen klumpigt försök att genom sms förklara lite för före detta frun vad jag har på hjärtat och så. Dum idé, jag vet. När man skriver de där djäkla små textmeddelandena så är chanserna att man blir plump och otrevlig oändlig eftersom man inte kan visa med ton och ansikte vad man menar eller hur man tänker när man säger något. Så nu vill före detta frun bryta totalt med mig och jag är i upplösningstillstånd. Försökt nå henne på telefonerna men det är avstängt eller svarar inte och det där kan man ju inte hålla på med för mycket. Då blir det rena förföljelsen.


Men jag vill gärna reda ut saker med en gång. Pallar inte att ”sova på saken” som många tycker man ska göra. Vill inte somna som ovän med någon. Vet inte ens om jag kan somna som ovän med före detta frun överhuvudtaget.


 



När jag läser igenom vad jag skrev så ser jag ju varför hon blev upprörd. Det var plumpt, otrevligt och allmänt obehagligt att läsa om man bara läste ord för ord. Men det var ju inte alls så jag menade.


Fan att jag alltid ska göra fel i alla lägen. Frun själv sa att vi får prata vidare i morgon före jag skickade de sär smsn men fattade jag budskapet? Inte då. Nä, då måste jag förklara vad jag kände och glömde totalt att berätta att det var sorg jag kände och inte ilska. Så nu sitter jag här mitt i natten i mitt lilla träslott och mår skit och pannkaka.


Jag hoppas för allt i världen att detta går att reparera. Men hur många gånger kan man reparera en sak innan den är redo för skroten. Tror före detta frun är nära att ge fan i mig och fortsätta sitt liv totalt utan mig och då vet jag inte för allt i världen hur jag ska stå ut. Känner mig nästan paranoid. När ska det ta slut på eländet?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.