Det kunde varit ensamt nu.

2012-03-10

00:26:56


Gårdagen var bra.

En god dag. Den Helande Maria lät mig sova mest hela dagen, sådär skumt som jag behöver då och då. Då när den förlamande tröttheten slår till. Hon lät mig sova, muttrade väl lite framåt eftermiddagen men faktum kvarstår, jag fick sova.

När jag väl masade mig ur sängen försökte jag på något sätt kompensera min skuld. Lagade mat, gick ut med hunden. Pratade och pladdrade för att hon för någon minut skulle glömma av sina problem. Jag vet ju att det inte går, men jag försöker.

Hon sover nu. Andas tungt. Jag går in då och då för att titta på henne. Hon är så vacker när hon sover. Hon är visserligen alltid vacker. Men just när hon sover så får hon sådan frid i ansiktet. Som om hennes dementorer aldrig funnits.

Jag vet ju att hon kommer ranta upp ur sängen snart. Hon gör ju det när jag sitter upp på kvällen eller natten. Hon stapplar fram av trötthet, säger inget, tar några bloss på en cigarett och går och lägger sig igen. Förvirrad, nästan sovandes.

Jag sitter kvar. Förundrad över hur gott livet behandlar mig i dessa dagar. Alla de där dagarna och nätterna och veckorna och åren var värda att kämpa sig igenom, för nu lever jag ett liv som är få förunnat.

Jag har slutat tro att alkohol är bra för mig. Det äter en liten, liten bit av mig för varje klunk. Men, som jag brukar säga, det är fortfarande världens bästa ångestlindring. För minuten. Men sedan vänder den och biter och efter tillräckligt många bett försvinner man själv. Dör. Jag vill inte dö. Alkoholen kommer döda mig om jag inte tar den i nacken.

No Alcoholics / Kein Alkohol Logo
Image via Wikipedia

Jag har slutat tro att ensamheten gör mig gott. Även den äter upp mig i längden. Jag behöver den ibland, det är viktigt för att jag ska hålla ihop, för att reda ut rösterna inom mig. Men sedan vill jag återvända till den värld jag trivs i. Med Den Helande Maria, vetskapen att vi hör ihop. Med barnen. Med djuren. Med allt det där som finns utanför fönstren i vår lägenhet. Världen.

Jag har slutat tro att jag är världelös. Rösten viskar hela tiden i mitt öra att jag gör bäst om jag bara försvinner. Att jag är en tom tunna, att jag är en människa utan värde. Allt det där jag lärda mig i skolan. Då när jag bara var ett barn och bryskt förstod att jag var annorlunda än de flesta andra på skolgården. Då när jag strök omkring längst ifrån allt och alla.

Men jag vet att jag är någon som är värd att älskas. Jag vet nu att jag är en person som har fått tillstånd att förbättra mig för varje dag. Jag är inte hopplös och stagnerad.

Jag är trött nu. Men i mig surrar den lilla maskinen i bröstet. Mediciner rusar runt i blodomloppet och de kommer vinna kampen. Hoppas jag. Ensamma vakande nätter är jag förhoppningsvis klar med.

Det är dags att byta vakna tankar mot drömmar och ett varande som bara finns där.

 

Enhanced by Zemanta

1 tanke på “Det kunde varit ensamt nu.”

  1. Jag är glad att läsa dessa rader.. jag älskar dig och hoppas de dystra dagarna kan försvinna lite magiskt.
    Jag ser ringarna i ögonvrån när jag skriver och det får mig att le, de är så fina och du är så underbar ♥

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.