Det var inte mitt fel, det var någon annans.

2011-11-20

15:07:36


Jag återvänder.

Ungdom och beteende. Allt som skadar och skär sönder det vuxna i mig. Samma musik. Everything counts.

Hon gråter nästan. Får oroliga ögon. Jag räds inte möta dem. Stilla och skamsen tre meter bakom. Ben som snuddar vid varandra, själar på drift åt var sitt håll. Vi har båda sätt att möta döden. Det tomma i livet. Jag pladdrar om ingenting. Hon är tyst. Vad ska hon säga? Tystnad talar, tystnad skriker. På något konstigt sätt stänger jag öronen. Backar och återigen skam.

Längtan efter att kallsvetten ska ge sig. Jag vill vara trygg och varm, vill kunna stötta. Jag är ingenting. Finns inte. Reparerar igen. Samma Jonas. Någonstans trodde jag i min enfald att jag äntligen vunnit. Samma Jonas, samma svek. Mentala slag, osynlig våldtäkt. Tomma löften, ren elakhet.

Återgår till ungdomen, den där längtan efter att bli någon annan, vem eller vad som helst. Jag vill verkligen inte vara mig. Flyr, låtsas att jag flyr. Lovar henne att den hon älskar är felfri.

Box
Image by Heiaken via Flickr

Jag är full med blå fläckar och vita ärr. Så jävla trasig. Jag kan inte ge något till någon. Lämnar hon mig? Frågan som bränner, allt handlar om mig, som vanligt får jag allt att bli skevt. Har jag tappat all empati? Kanske.

När jag är ute med hunden ringer det i skallen. Hjärtats slag och kall drypande svett. Alkisens kännetecken. VI är så många, så många. Sova med kläderna på, orakad, tung fel lukt, oborstat hår.

Är det allt jag är?

När fan ska ungdomen lämna mig? Ta slut. Lämna henne i fred. Aldrig mer tredje dagen, aldrig! Varför skulle någon stanna kvar med den sopiga soppa som är jag. Alkoholdoft och i hemlighet tömda flaskor. Ännu en gång. Körd på grund av mig.

Gud hjälpe oss.

Hur? Blodet mitt är vasst och spetsigt. Förgiftat för all tid och evighet. Musik i öronen. Allt är som vädret och de vattendrypande fönstren i bussen. Grått. Ljus. Blå änglar. Min ängel säger vatten. Vatten urholkar det starkaste urberg. Jag är som vatten, Viskans vatten. Som det vattnet är i vår ände av stan. Smutsigt.

Fortfarande har jag fel. Vi hamnade där, strange love. Mental bondage, jag är knivar, som nyss ur förpackningen.

Hon skriver:

Jag älskar dig. Problem är till för att lösas. Tillsammans! Jag finns här – för alltid. Jag finns för dig. Du finns för mig. Tillsammans är vi starka. Tillsammans klarar vi allt.

Hon sover nästan. Men inte på allvar. Bara en osäkerhet hon stänger av bakom stängda ögonlock. En osäkerhet jag gett henne. Fel, ger henne. Är ord allt jag kan? Svepande lögner. Fan, jag kan ju prata omkull mig själv. Skriver och pratar flytande ord. Som en ström av ord jag inte kan stänga av. Det måste vara nog, nu.

Det ligger djupt i mig, försöken att driva bort den tristess som livet består av. Kaffe, cigaretter, mer kaffe, en oändlig mängd nikotin. Försök att döda, nästan nöjd med varje knöl jag finner på halsen. Kanske är det min utväg?

Fan, vill jag göra henne till min änka? Tanken finns varje morgon, samma besvikelse blandad med åtrår.  Jag som alltid har ord fastnar med tungan, den växer. Är min.

Ernst Didring at 1930
Image via Wikipedia

Orden fattas. Kärlek, äntligen kärlek. Jag vill ge henne allt. Men kanske vill jag, vad? Ben, hennes ord, kyssar, jag växer av hennes kyssar. Det tar aldrig slut. Det är ingen sjukdom, fuck sjukdom. Det är jag, alla diagnoser är jag.

  • Alkoholist.
  • Erkännande.
  • Inga mer lögner.

Jag sårar ändå. Måste städa. Gå ut med hunden. Älskade hund. Stå i vår dunge. Leva.

Fan.

Enhanced by Zemanta

1 tanke på “Det var inte mitt fel, det var någon annans.”

  1. jag älskar dig, jag älskar DIG!
    Jag kan inte fatta att jag har sån tur att få den äran att vara älskad av dig!
    Nu har vi haft ett riktigt snedsteg, men det stärker oss, vi lär av misstagen och felen.
    Sen, det är även Mitt fel att det blev som det blev då jag Lät dig köpa allt det där, jag borde fattat att det inte går.
    Men nu vet VI, vi båda att det inte fungerar.

    Man lär sig av sina misstag och detta var vårat, nu blir det inga mer av den kalibern.
    Vi tar oss vidare. Du, jag & våra djur! :-)

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.