Drömfabriken.

Markisen på balkongen är uppsatt igen, jag vevar ut den och den glider ut sakta, sakta.

Men nu hänger den där, låt det regna, man kan ändå ställa sig på balkongen och känna den friska doften av sommar/höstregn. Snart nog börjar doften av snö dyka upp. Vintern kommer. Men inte än.

buss

På bussen in till staden i dag så satt jag och funderade på hur det är som att träffa en liten familj varje gång. Där sitter han som alltid tappar kepsen när han ska ut, där sitt hon med baskern som ser ut som hon vore utklippt från 1930-talet med röda läppar och högdragen blick. Där sitter de äldre tvillingarna som aldrig sätter sig bredvid varandra utan på olika platser i bussen.

Det finns andra att räkna upp. Beige mannen, skäggmannen, surfaren, de äldre från Ryssland. Många flera faktiskt. Men det känns som att jag känner deras bussjag. Vad de gör resten av tiden har jag ju ingen aning om. Jag kan gissa, det är väl det enda. Så jag brukar spinna sagor och berättelser om dem när jag sitter där, en bland dem.

Det blir lättare att åka buss om jag har något att göra. Det dövar det studsiga i mig. Inte helt, men lite i alla fall.

Nu är jag hemma, det finns saker att göra. Drömfabriken får vila lite. Men den är alltid redo att öppna igen.

 

Hits: 0

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.