4 tankar på “Du ser, jag finns på riktigt.”

  1. Jag själv är uppväxt i ett missbrukshem. Bråk, slagsmål, slag, stryk. Men jag har kommit så långt att jag förstår varför. Min far hade inget annat val född 1922. En egentligen god man som blev tokig några gånger om året. En mor som dricker sig till döden. Jag vet hur det är att leva bredvid sådana personer. sådana som man älskar. Den Helande Maria är styrkar jag behöver. Jag SKA bli en bättre man!

  2. Hej Jonas.
    Upptäckte din blogg via din flickvän(?) Maria. Alkoholism har jag erfarenhet av. Min far var en. Han dog 1995 och jag kände ingen sorg då, tyckte bara att det var skönt att min mor var fri och hon hittade någon som hon kunde lita på (som "naturligtvis" också var alkoholist, men en nykter sådan).
     
    Men nu på senare år kan jag känna, när jag förstår hur andra människor har levt, när jag förstått att det inte är naturligt att ha en alkoholiserad far, hur mycket jag missat i mänskliga relationer. Hur jag inte förstått vad ett "normalt" liv innebar. Jag har inte känslomässigt förstått att det kan finnas ett liv med föräldrar som bryr sig om sina barn. Han dog innan jag hade den insikten, det var arvet jag fick av honom. Menar inte att skylla på honom, för det är bara jag själv som kan ta mig ur de förutsättningar jag fått.
     
    Jag vet att jag låter melodramatisk nu, men du har en vän (Maria) som bryr sig om dig, även om hon har sina "issues" men är ändock en människa som valt att se dig som du är nu,  du har barn som bryr sig om dig på det sätt de är förmögna till med tanke på de förutsättningar de har. Jag hoppas att den insikten når fram till slut. Den insikten är så mycket starkare än alkohol. Detta är ord som jag hade velat säga till min pappa medan han levde, men hade inte förmågan. Och det gör mig ledsen.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: