Du vet, nu sket det sig igen. Men det är ok.

Trollkarlen viftade med sin stav och vips satt vi i skiten igen.

Mitt sjukintyg gick ut 31/1 och jag glömde bevaka det hela så nu betalar Fk bara ut 4737 spänn. Kul hörrududu gud. Kul skämt, du visste ju att jag har ett kass minne och ett ordningssinne som en guldfisk och givetvis skulle glömma att be om förlängning på sjukintyget. Du visste det och ändå sade du inte till.

Nä, det är väl ingen idé att få panik. Inte igen, jag orkar inte vara något annat än positiv den här gången. Det löser sig. Jag har ringt till FK, jag har ringt till min sjuksköterska, Den Helande Maria ringer till soc. Vi kan inte göra något annat. Man gör så gott man kan sen får man se vad det blir av det hela.

Surt, det är känslan som jag får. Det är surt att ha hoppats på en smula paus i eländet när pengarna skulle komma. Nu kom de och det blev ingen paus. Det blev ingen glass, den som vi skulle köpa i morgon, för att fira att vi ännu en gång trasslat oss igenom en månad fattiga som kyrklöss. Det blev ingen glass och jag blir sur, inte ledsen, inte arg, inte panikslagen. sur.

Jag får faktiskt ta på mig ansvaret för att det gått så här. Jag borde haft koll på när mitt intyg gick ut. Det är både slarvigt och dumt av mig att inte ha kontroll på sådana saker. Fan ta mig liksom.

Men, återigen, vi löser även detta. Den Helande Maria har nog tagit det här hårdare än jag gör. Hon blir tyst, darrig. Hon dricker morgonkaffet som om hon varit i öknen i hundra dagar och äntligen fått något att dricka. I hennes ögon ser jag sorg och tillbakahållna tårar. Jag kan inget göra, inget förutom mitt bästa.

Mitt morgonkaffe dricker jag långsamt. Vill inte väcka upp hjärtat för mycket, det räcker med den hjärtklappning jag redan har.

Gudskelov bor en känsla av att det kommer lösa sig även den här gången i mitt bröst. Jag har börjat jämföra mitt liv med hur det var när jag satt där i kolonistugan dagarna efter jul, när elden brann för svagt för att värma och där jag kunde höra mössen springa över golvet. Jag är inte där nu, det var länge sedan och det enda som springer över golvet i vårt varma ombonade hem är hunden som jagar katten lite lekfullt.

Här är elementen varma och sköna, golven kan jag gå på utan att behöva dubbla strumpor och skor utan att iskylan sprider sig i kroppen på mig. Vatten har vi i kranen, jag slipper dricka kokat vatten från Viskan och egentligen är livet rätt ok. Trots den här uppförsbacken vi råkat  hamna i.

Jag nöjer mig med det just nu.

1 tanke på “Du vet, nu sket det sig igen. Men det är ok.”

  1. Jag kan verkligen inte se en lösning denna gång. Ingen ljusglimt, inget hopp, ingenting.
    Nu går jag ut i köket och hinkar kaffe och försöker tömma pipan på den sista tobaken.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.