Efter de 20 timmarna.

2011-11-03

12:19:47


Jag har alltid slagits för att vara mig själv.

Nu när jag är det vet jag inte om jag är nöjd med resultatet. Kanske är jag bättre som människa när jag kämpar mot världen. Är osäker på saken. Blev jag inte väldigt tråkig på köpet? En trist och grå figur som klär sig som alla andra, tycker samma sak som alla andra, äter samma mat som man förväntas göra. Med kvinna, hem och hund. En katt och de flesta dagarna nykter som en godtemplare. Jag röker fortfarande, det är ju inte så vanligt nu för tiden, men jag slutar väl i ren förskräckelse en dag kan jag tro.

Så trist.

En liten människa. Sover mest hela tiden, lämnar inget åt tanken längre. Bara finns sida vid sida med världen.

Fast kanske är det precis den saken som gör det hela lite spännande. Att jag vandrar sida vid sida med tillvaron. Inte är en del av den. Funderar över mig själv och andra. Varför saker är som de är. Inte längre så tvärsäker förutom att jag är osäker.

Men det är nog de flesta i min ålder. Vi undrar och tänker på att saker inte är som de borde vara. Skillnaden för mig mot många andra är att jag är fri att skapa min framtid. Många sitter fast i sina liv. Tror de i alla fall. Vågar inte sälja huset och sluta jobbet för att göra andra saker. Jag slipper all den där skiten. Bara för att jag hade tur att braka ihop. Lycka mitt i olyckan. Slippa alla föresatser och förväntningar. Det gör mig upprymd. Att slippa låtsas vara lycklig inför andra. Kunna sucka och säga att allt är åt helvete de dagarna det är det. Kunna skratta och kvittra åt enkla saker som att himlen är molnlös en novemberdag. Inga lån, inget givet. 

Det är sådant vi pratar om på min terapi. Om sådant och hur jag är en tjurgubbe. Motvals. Av mig själv, i min personlighet. Hur det gjort mig olycklig, hur det gör mig lycklig.

Jag har sovit i 20 timmar. Inte än van vid mitt nya liv. Det tär att vara på rätt plats i livet. Det skaver och är ovant. Som en hippie i slips. Även om den älskar sin slips. Häromdagen tänkte jag, till min stora och ohejdade förvåning, att jag har det bra. Tanken har aldrig förr funnits hos mig. Jag tänkte den där tanken och sedan somnade jag. Sov i 18 timmar och var vaken i några få för att sedan sova 20 till. Hon finns här och det får mig att slappna av. Jag har det bra och blir sömnig.

Så medan hon går ut med hunden sitter jag och röker, känner handsvetten och den välkända känslan av hjärtklappning återkomma. Som spöken. Men det är ok. Det går över med tiden.

 

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: