En dag som andra, en dag som är unik.

Vissa dagar faller på plats allt eftersom. De radar upp saker, göromål personer och känslor i en prydlig rad utan att man behöver stånga skallen mot väggar hela tiden. Så jag omfamnar dagen och tar den till mig. Vårdar minnet av den, för den är snart slut.

Det är en dag som ett tag kändes som om den aldrig ville ta slut. Kaffet som startar mig, som är som en nyckel till min motor, var slut. Ciggen smakade bara aska. Köket blundade när jag kom in i det. Hunden var missnöjd och katten gav mig en kattblick när jag sökte hennes förståelse och välsignelse.

Inget ville smeka min dag. Inget ville mig väl. Min kärlek, hon den jag söker och har funnit, var lika långt bort som hon var igår. Fan ta den morgonen. Fan ta mig, tänkte jag där jag satt på min gröna stol i mitt grå kök. Fan ta mitt liv, tänkte jag när jag reste mig upp och gav katten mat. Fan ta tillvaron, tänkte jag när jag gick på morgonpromenaden med jycken. Fan ta allt. Fan ta fan.

Men allt rullade på. Tankar och musik och känslor blandades. En musik som var som en regnbåde nådde min själ. Jag och min son i skogen. Jag och min son i världen. Den som tidigare jag gjorde  illa var nu min vän. Vi pratade om allt och inget, som vi brukar. Samma röst, samma andetag, samma mening. Vi måste vara olidliga att lyssna på. Vi är som en hjärna fördelad på två munnar.

Under tiden så höll jag koll på mobilen. Mitt i skogen så fann jag meddelandet som gjorde dagen fri och fick den att andas. Alla tågbiljetter var betalda, tiden fanns och jag var slutstationen. Jag kommer stå där, vänta. Med hund och käreken och iver och kyssar. För så är det bestämt.

Så nu är jag hemma. Bussresan var behaglig och jag fick som jag brukar några att tala med. Jag vet inte hur det går till, mina barn brukar undra, men jag kan prata med vem som helst och vem som helst vill prata med mig. Jag är stolt över att det är så. En gång sade ett av mina barn att det inte gick att gå på stan med mig för jag pratade med alla. Så är det nog. Men så vill jag det ska vara. Jag är på något sätt en som människor märker. En som står ut ur en massa andra.

Så nu är jag hemma. Mästaren sjunger i mina högtalare och jag är lycklig.

Hon kommer om en vecka.

httpv://www.youtube.com/watch?v=W7oi7O92PgI&feature=related

 

Well, my baby don’t stand no cheating, my babe
Well, my baby don’t stand no cheating, my babe
Well, my babe don’t stand no cheating
She don’t, she don’t, she don’t, oh, Lord
My babe, I know she loves me, my babe

Well, now my babe, I know she loves me, my babe
Yeah, my baby, I know she loves me, my babe
Well, my baby, I know she loves me
She don’t do nothing but kiss and hug me
My babe, I know she loves me, my babe

Oh my, my baby
(Oh baby)
Oh my, my baby
(Oh baby)

Oh my, my baby
(Oh baby)
Oh my, my baby

Well, well, my babe, I know she loves
She don’t, she don’t, she don’t…
My babe, I know she loves me, my babe

Oh my, my baby
(Oh baby)
Oh my, my baby
(Oh baby)

Oh my, my baby
(Oh baby)
Oh my, my baby

Well, well, my babe, I know she loves
My babe, I know she loves me, my babe

Oh my, my baby
(Oh baby)
Oh my, my baby
(Oh baby)
Oh my, my baby

Hellre kaffe än mat.
Enhanced by Zemanta

Hits: 0

2 tankar på “En dag som andra, en dag som är unik.”

  1. Tiden går ibland fort fast man väntar. Nu kanske det är så, vi får hoppas på det. Sen kommer vi nog aldrig riktigt släppa taget om varandra vart vi än befinner oss i världen.

  2. En vecka.. hoppas tiden går fort tills jag kliver av tåget!

    Sen kan tiden få stanna lite. så jag får vara där lite längre!

    Då kanske jag märker att du finns på riktigt, du är mer än en dröm

    Jag längtar mig galen

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.