En fattig mans bekännelser

Det finns inga pengar i mitt liv. Inget kapital. Inte ens en sparad spänn. Men kärlek. Katten och hunden ger mig allt och mer. Det vore hemskt annars. Mitt liv. Det vore för otrevligt. När jag går genom min stad. Stannar upp framför tvn vid Rydéns och snubblar på gatstenen vid torget. Jag kan inte tänka mig ett liv utan den här staden. Kan inte tänka mig att flytta. Fly.

Så hunden och katten följer min tillvaro. Min förra hund, eller om jag var hennes husse, finns i en låda på djursjukhuset. Jag kan inte bringa mig själv till att hämta henne. Bära stoftet till min värld och älska hennes aska. Tårar är inget för henne. Men för mig. Det var andra tider då.

2 tankar på “En fattig mans bekännelser”

  1. Askan är en del av det vi älskade. Ett liv som betydde väldigt mycket för oss båda. Det var vår Kita

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.