En febril kamp för att hitta hoppet på en god jul.

Egentligen borde jag inte alls klaga.

Jag har haft en riktigt bra dag, även om nu sänkningen av en av mina mediciner ställer till det, den är svår att sätta ut, man får smyga ut den bit för bit men det känns ändå. En obehaglig krypande ångest. Men jag vill verkligen ha bort den för jag tror inte att den gör någon nytta längre.

Men jag har träffat min kusin efter flera år och vi hade mycket att pladdra om och tjattrade som två små duracellkaniner. Maria var med och allt kändes väldigt bra.

Men nu när jag kom hem rasade allt. Katten hade pissat på en väska i hallen, dragit ner julkrubban vi har på skänken, spillt ut vatten över hela golvet i kontoret, hunden bara sprang omkring och skällde på allt som rörde sig, jag förbannade mig själv som bara köpte mjölk i affären, jag borde givetvis köpt något vettigt att äta med.,

Men framför allt. Jag saknar min fru så det gör ont i hela min kropp., Hon ligger ju inlagd på psyk igen och hade bara dagspermis idag och jag vet inte om vi träffas före julafton, jag har inte fått kläm på det. Morsan verkar fruktansvärt anti mot att fira jul i år, vill inte att någon kommer helst. Men vi får göra det bästa av det hela. Vi får ta det som en dag som alla andra helt enkelt fast med sill att äta, för mat hade hon köpt i mängder.

Men allt känns så ojuligt. VIsst, vi har julstjärnan i fönstret och stakarna i de andra fönstern, vi har krubban och tomtar framme, men vad är meningen. När den heladen Maria väl kommer hem är det ju dags att plocka ner allt igen och då känns det som att jag redan kan göra det för mig påverkar de inte på något positivt sätt. Jag har helt klart inge julfeeling i år.

Jag tänker på jularna när min mormor och morfar levde, hur halva släkten var där, en hel del av mina kusiner, vi tittade på Kalle Anka och åt köttbuller och öppnade paket. Det var jul precis som jag skulle vilja ha det. Nu blir det att vi sitter tre ledsna människor i ett kök, röker, dricker kaffe och tittar på taskiga tv-program i väntan på att daghelvetet ska ta slut så man kan åka hem igen. Den Helande Maria åker till psyk, jag åker hem till ensamheten och som sagt, det är lite svårt att uppbringa något som känns som jul då.

Jag känner kanske olika i morgon, jag vet verkligen inte. Jag börjar få ont i ryggen igen, själen värker, jag längtar efter vissda människor och är redan rädd för den där bedövande tystnaden som kommer härska hos morsan.

Nä, jag ger upp alla sådana funderingar. Det är dags att sova, vila sig pigg och kanske glad igen.

Så länge man har hoppet kommer man långt.

Träffar: 1

5 tankar på “En febril kamp för att hitta hoppet på en god jul.”

  1. Så här ett bra tag efteråt önska vi det samma och hoppas du hade en bra jul.

  2. Jag lovar, jag har gjort tusen och åter tusen saker i mitt liv jag ångrar och skäms över. Men det här var en av de saker jag ångrar mest. Det var så urbota korkat och framförallt elakt att jag faktiskt själv häpnar över att en sådan ondska bor i mig. Gudskelov har vi redan fått ett frö till kommunikation mellan varandra. Det kommer ta tid, men det får ta den tid det tar, jag tänker inte försöka stressa fram något. Den unge mannen hade rätt i det han skrev i sitt meddelande till mig först. Tyvärr visade jag mig vara för omogen och återigen inte tillräckligt vuxen att möta en sådan situation. Jag har inget försvar för det jag gjorde, jag fördömer vartenda bokstav och vartenda tanke jag hade bakom det hela. Jag blev bara så chockad att återigen vaknade den tjuriga treåringen i mig och det hela tog sitt uttryck i något så fruktansvärt som det nu blev.

    Jag har varit en usel förälder, det är ju så. Jag hade fullt upp med att brottas med mina egna demoner och försökte dessutom lösa de problemen genom att skapa ytterligare en, alkoholen. Just då såg jag ingen annan lösning, men om jag bara kunde börja om från den där dagen 1991 när jag fick min första panikattack hade jag gladeligen gjort det. Kanske skulle jag då finna ett vettigt humant sätt att lösa mina problem med. Nu gjorde jag inte det och det har skapat skador hos alla mina anhöriga och de som på alla sätt på något sätt har försökt att älska mig. Men jag gjorde det svårt, förbannat svårt för dem att göra det.

    Du har rätt, barnen är den vackraste och viktigaste gåva livet kan ge en människa och de flesta växer av den, styrks och får möjligheten att i sin tur stärka och vara där för ungarna. Jag har inte varit det, jag har ingen som helst bra anledning till att det blev så, men jag gjorde så gott jag kunde och jag trodde verkligen i min enfald att jag gjorde rätt för det mesta. Jag hade så klart så jävla fel att jag borde dunka huvudet i en vägg resten av mitt liv. Men, för varje misstag man gör måste man försöka växa, jag ska försöka att lära mig även av detta, om jag kan vara mogen detta, och kanske, kanske kan det till slut sluta någorlunda hyggligt.

  3. Sen kommentar, jag vet, men behövde fnula lite på det hela. Hoppas att Du, från hjärtat, ångrar Ditt utspel. Hur sonen ska ta det hela, ja vem vet? Hoppas så klart att det reder upp sig, för Er bådas skull. Jag kan förstå honom i så mycket, been there, done that. Samtidigt som jag oxå blev en urusel förälder, trots alla goda intentioner, trots allt jag visste….Ingen blir ju en dålig förälder med vilje liksom….Tror nog alla önskar sina barn det bästa här i livet oavsett vad man själv varit med om. Så även Du, såklart. Tror det enda man kan göra, när man inte lyckats vara en "bra" förälder under uppväxten, är att säga att man älskar dem mest i hela världen, alltid och för evigt, o supporta dem allt man kan. Själv hjälper jag dem allt kan jag kan t ex med pengar nu när de studerar. ALLT till min barn, de är de värda! Mina finaste, de jag lever för!

  4. Jag vill ändå krypa in och önska dig en sådan God jul du kan få tillsammans med Maria.

    Kramar

  5. Ta bort julpyntet på juldagen så tar jag gardinerna, sen katten.

    Du får valet och jag vill bara fly, klarar inte av att vara någonstans…

    Så julkänsla, men vi åker till din mamma en stund, hon har köpt all julmat så jag tror att hon egentligen vill fira jul.

Kommentarer är stängda.