En önskan om att önska mindre.

Vore-faldne

Image via Wikipedia

Jag önskar jag hade spelat mer på det där pianot mina föräldrar köpte åt mig. Jag önskar jag älskat de kvinnor livet gett mig mer. Jag önskar att min första gitarr inte gått sönder. Jag önskar jag givit mina barn mer och bättre och vaknare tid. Jag önskar jag inte vore så liten och fel och ful och anskrämlig.

Jag önskar att min önskar-lista vore så mycket kortare. Men den är milslång, mil efter mil med bokstäver av ånger. Ibland känns det som att det är livsfarligt att önska sig något överhuvudtaget eftersom man kan ge sig faen på att det man önskar är det sista man kommer få. Eller ta. För ibland kan man ju faktiskt ta sina önskningar. Greppa tag i dem och aldrig släppa taget.

 

Önskar verkligen att det där kortet aldrig blivit taget.

 

 

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: