En psyksjuk pratar, mannen bakom stigmat.

Vad är det som göra att psykisk sjukdom är så förbannats smutsigt och farligt? Vad är det som gör att man som psykiskt sjuk behöver brottas med misstro mot den egna personen? Att det dessutom är helt ok, ja nästan påbjudet att man ska misstro en psykiskt sjuk människa?

Det är antingen “ja han är ju totalt galen, akta dig för honom” eller “han bara bluffar”. Vad är det som gör förövrigt vettiga människor galna när det gäller allt som har med det inre att göra? Vi som har psykiska problem måste hela tiden försvara oss mot misstro och rädsla.

Jag skriver just psykisk sjukdom. För att det är ett samlingsnamn för tusen och tusen igen olika diagnoser och hälsoproblem. Precis på samma sätt som fysisk sjukdom kan vara. Men det är sällan man använder samlingsnamnet fysisk sjukdom utan man gräver sig ner bland alla diagnoser och använder det namn på sjukdomen har. Som nageltrång, förkylning, brutet ben, bruten nacke, cancer eller magknip. Alla dessa problem får stå för sig själv, depression, ångestsyndrom, paranoia, livsleda, schizofreni  eller bipoläritet får falla under epitetet “psykisk sjukdom” eller att personen med diagnosen är “psyksjuk”. Och det vet man ju hur en sådan person är?

Det är helt ok att gå hem från jobbet om man har ont i ryggen, magsmärtor, huvudvärk eller migrän. Ingen av de där problemen är det någon som betvivlar. Men däremot så blir man misstrodd om man skulle gå in till chefen och säga att man måste hem för man har sådan ångest. Vad är skillnaden i lidande?

Det sägs ju ofta det, att psykiska problem misstros just för att de inte går att se. Men ärligt talat, de flesta somatiska sjukdomarna går heller inte att se. Förutom sår, utslag och brutna ben som är så trasiga att benändarna sticker ut genom huden så kan man inte heller så att någon lider av ohälsa som yttrar sig i fysiska symptom.

Tänk om någon med migrän skulle behöva försvara sig hela tiden. Inte bara vid anfallen utan hela tiden. Alltid och hela tiden. Även om den mirakulöst skulle bli frisk från sjukdomen. Då skulle den behöva försvara alla de tidigare åren.

Att man dessutom ses som en farlig individ om man har en psykisk diagnos gör ju det hela totalt tokigt. Återigen, som om psykiska problem vore en diagnos och man räknar ångest, depression, bipoläritet, sociapati, psykopati, psykoser, ADHD, Aspergers syndron, utmattningssyndrom (utbränning), självskadebeteende,schizofreni och tusen andra diagnoser som en och samma. Dessutom glömmer man totalt av att det givetvis finns olika grader av ohälsa även bakom psykiska sjukdomar. Men det är ju de farliga individerna vi läser om. Resten av oss finns i skymningslandet där vi bara ses om vi skriker på torget. Vi som definieras utifrån hur mycket medicin vi har.

Jag förstår inte vad jag skulle ha att skämmas över. Jag är en person med GAD (Generaliserat ångestsyndrom), paniksyndrom, depressioner, bipoläritet och ADHD och missbruk. Det sista som en följd av de förra. Jag har allt det där, men jag ÄR inte det där. På samma sätt som en person som inte definierar sig som förkylning eller nageltrång eller cancer inte ÄR sin sjukdom.

Så jag fortsätter mitt liv, vägrar vika undan eller sänka blicken eller ge mig inför andras förakt.

Så är det bara.

Jag är inte ett smutsigt golv.

 

Enhanced by Zemanta
Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

10 svar

  1. Sara skriver:

    Va bra skrivet! Är också trött på att vara "en sån där". Jag är inte bipolär sjukdom, jag har bipolär sjukdom. Tyvärr är det okunskap och oförstående överallt. Idag brottas jag med om jag ska berätta för min vänner och bekanta att jag är sjukskriven för jag fått ett skov.. råd runt om mig att andra kommer inte förstå, så lika bra att inte säga något. Ska jag då låtsas vara frisk? UTMÄRKT fint skrivet. / Sara

    • WoB skriver:

      Ja man kan väl bara hoppas att det någon gång ska vara möjligt att det går att bli en männska som ses som en helhet och inte bara som en del av allt det som är den själv. Dessutom borde det väl för alla gudars skull vara möjligt att man kunde slippa behöva hålla sina problem dolda. Tyvärr tror jag den dagen är långt fram. Själv kan jag dock känna att jag är, blev, så förbannat trött på att låtsas att jag mår bättre än jag gör. Som sagt, människor som har migrän behöver aldrig skämmas för sin diagnos men jag ska behöva smussla med min. Blev så trött på det är att jag nu kör hela vägen. Men alla kan ju inte göra det, Tyvärr.

  2. WoB skriver:

    Tack så mycket. Det känns som om vi som har det där knasiga i oss behöver berätta mer och ännu mer hur det ställer till i vardagen.

    Kramar!

  3. Mina skriver:

    bra skrivet av dig, ska läsa mer ur din blogg sen. tack för att du delar med dej. håller med dej i allt du skriver. har själv adhd + bipolär, även "vuxet barn"

    Kram Marina

  4. Junie skriver:

    Att det här skulle vara det bästa du någonsin skrivit vågar jag inte hålla med om, då du skrivit så innihelvetes många bra texter och blogginlägg förut också. Men nog är det fantastiskt bra, så bra att man nästan blir lite ledsen i ögat över att inte ha skrivit det själv ;) WoB for president! Kram!

    • WoB skriver:

      Som jag brukar säga: Tack! Själv vet jag inte så noga vad som är det bästa jag skrivit. Men jag märker att alla som skriver brukar få till sina texter som bäst när de brinner för det de skriver om. Jag brukar vara mest nöjd med det jag skriver när jag är arg eller oändligt kär. Eller oändligt argt kär.

  5. Maria skriver:

    Jag hittade din blogg av en slump igår och jag kan jämföra den med första förälskelsen.

    Du använder orden på ett fängslande sätt och jag är fast!

    Totalt fast, hit kommet jag lätt att återvända!

    http://www.yamas79.blogspot.com

    • WoB skriver:

      Oh, det är nära att jag blir mallig nu. Jag blir väldigt glad att du tycker så. Så jag ska försöka vara till belåtelse i framtiden med :-)

  6. Lia-Pena skriver:

    Det bästa du någonsin skrivit ! Utan tvekan. MVG +

    • WoB skriver:

      Tack. Återigen tack. Det är väl så att det som verkligen sitter som en jävla törn i själen på en person ofta kommer ut som ren frustration och ilska. Tur jag kan få ut det på annat sätt. Nu för tiden.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: