En tacksam vit man för turen, inte skicklighet utan tur föddes som en vit man i Sverige.

Ja döm om min förvåning om att jag räknas som andra generationens invandrare eller invandrarbarn.

http://www.regeringen.se/content/1/c4/18/78/6e54e14b.pdf Det på grund av att min mors föräldrar flydde för livet med sin lilla familj när Stalin tog över hela kontrollen av Ingermanland och det fanns inte en något att komma tillbaka till. Min mor föddes alltså under flykten.

Jag är svensk. Jag är stolt svensk, jag räknar mig som svensk och europee och, det tycker jag vi ska vara allihopa, varför inte liksom. Men jag skäms att bo i ett land där man räknas till dem som inte riktigt kommit hela vägen in.

Jag har svensk kultur djupt inrotad i mig, sill på julen, påsken och sommaren. Jordgubbbar med grädde och julskinkan dagen förre julafton. Jag har inte fått med mig en enda del av det ryska arvet. Förutom d att man kan dricka te titt som tätt. Jag är lika amerikaniserad som vi alla är.

Jag är svensk, det kan ingen ta ifrån mig och absolut inte de som säger att jag skulle vara någon sorts andrahandsinvånare.

Jag är vit, jag är man, jag är Svensk och jag är feminist och vänster. Jag har tur som är född som en vit man i rätt tid och i rätt land. Det gör mig tacksamhet, men det har inget med stolthet över att lyckats vara det för något som man själv inte haft något, absolut inte något, med att göra för att ha sådan tur.

Länge Leve Sverige!

Träffar: 1