En vacker vecka.

Det är först när det blir tyst som jag märker att det varit så ljudligt de senaste dagarna. Som när man sitter på jobbet och fläkten stannar på eftermiddagen strax innan man ska gå hem. Det är först då man brukar komma på att den stått och brummat hela dagen för att man ska andas frisk luft i den annars kvava byggnaden.

I veckan som gått har jag först haft den äldre sonen på besök och han avlöstes av den yngre. Det har pratats och gåtts och tänkts och umgåtts. Nu sitter jag i en förövrigt tom lägenhet och saknar någon att prata med. Det blir lite blått i livet. Jag dricker mitt kaffe utan att ha någon annan som dricker det med mig. Även om jag sökt ensamheten, vant mig vid den, så känns den väldigt tråkig just nu.

Men livet går på. Fortsätter med varje andeteg. Jag funderar på att gå ut på en längre promenad med jycken men drar mig eftersom det regnar ute. Fast det kanske vore bra att bli lite våt i håret och låta fötterna göra arbetet, en fot framför den andra i taget.

Det är väl bara att klä på dig lördagsstassen och bege mig ut då.

Son och jycke.

Hits: 0

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.