En annan sorts saknad

Ramlade in en stund på min gamla arbetsplats häromdagen. Skulle prata lite med sköterskan som har hand om min tant mamma så jag tänkte att varför inte helt enkelt knata dit istället för att ringa.

Fasen vilken längtan efter mitt gamla jobb jag drabbades av. Fick ett akut anfall av arbetslust och det mina vänner kan jag berätta var ett tag sedan. Saknade patientkontakten, känslan av att göra något viktigt, något som betyder nått för nån. Saknade mina arbetskamrater och att sitta och snacka bort en 5 minutare mellan patienbesöken. Saknade atmosfären, de glada människorna.

Men jag får vara realist. Jag har ett tag kvar tills jag är frisk nog att börja arbeta igen. Säkerligen får jag börja med något helt annat bara för att komma in i rytmen, prova gränserna lite. Än så länge duger jag nog mest till att sitta här och knattra och vara störig :-)

Men det var en skön känsla av att vara där. Så till alla er som jag arbetat med, jag saknar er!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.