Energi som byter plats.

När tiden bara går.

Livet tickar på och ju mer tid man behöver ju mindre har man kvar. Medelålderns funderingar är annorlunda än de var förr. Då var döden någon som lång långt så långt ifrån. Den fanns nästan inte, men när man tänkte på den blev man för några sekunder iskall. Men det gick över med en gång och sedan bekymrade man sig för annat,

Nu vid 44 års ålder är funderingarna annorlunda. Jag är mer medveten om döden. Den finns där framför mig oavsett hur jag försöker slingra mig undan. Den finns där och kommer finnas där tills den dagen jag möter den.

1962667_888761141142600_6900907840603956314_n

Jag tror inte på något liv efter döden. Har en andlighet, det tror jag alla har, men tror inte på att döden är något annat än tomrum. Den energi som bor i vår kropp försvinner därifrån, själen och kroppen, energin försvinner och bildar något annat, den splittras i millioner bitar. En del blir myllan kring min grav, det växer en blomma där, eller ett träd. Trädet sågas ner, bränns upp, bildar värme och rök och allt det där är energi, en del från oss, en del från annat.

Så, jag tänker mycket på den.

Men jag vänjer mig nog aldrig vid den.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.