Ensam eller i väntan på.

Det är en knepig dag.

Jag får ingen rätsida på den. Samtidigt som jag trivs utmärkt ensam här för tillfället längtar jag efter att Den Helande Maria ska sitta där, tvärs över bordet med sin dator medan jag sitter här. För det är ju så det skall vara. Men ändå är det skönt att vara ensam. Som sagt, ingen ordning.

Det känns bra att hon är inlagd. Hon behöver verkligen det, jag är lite skraj för vad hon skulle kunna ställa till hemma nu när hon mår så här. Inte för att jag är rädd att hon skulle vända upp och ner på vårt hem eller skada mig. Men sig själv. Hon hittar på nya sätt, såren blir allt fler. De förfular hennes vackra händer, de förstör den tavla som hon var given. Allt för att hon hatar sig själv så djupt.

Jag kan bara hoppas på att hon lär sig att älska sig själv och vörda den gåva hon fått i form av en hel kropp. Men det är inte upp till mig, jag har släppt den tanken. Det är inte jag som kan göra något förutom att torka svetten från hennes ansikte eller pilla henne i håret när hennes ångest blir för stark. Mer kan jag inte göra, Jag har accepterat det och känner mig  märkligt nog trygg i det.

Så jag går här hemma med min egen ångest. Den har blivit starkare. Men en förklaring är att jag och jycken gick på en rask powerwalk och när jag då andades in kall luft i munnen så domnar nu tungan och läpparna lite och vips är min tung-noja där och ångesten åker i skyn. Jag borde verkligen köpa en sådan där som värmer luften innan man andas in den. Ser fånigt ut men hjälper ju säger de som använder den. Dessutom, mina luftrör ger ju upp för minsta köldpust så jag får vara rädd om dem. Det är dagliga inhalationer ,med Ventoline och pulmicort som gäller. Annars så …

Jag rev upp alla sängkläder och tvättar dem. Men nu ska de ju torka innan jag lägger på dem. Vi har bara ett lakan som kan täcka hela dubbelsängens madrass. Så den måste bli torr. Eller så får jag väl använda ett smalare i natt. Sådant oroar jag mig för nu. Helt oviktiga saker och lätta att lösa. Men i min hjärna blir det en världsgåta.

Det är bättre jag lägger mig för att titta på film. I morgon väntar visst extremhård utomhusträning så jag får väl vila mig i form.

 

1 tanke på “Ensam eller i väntan på.”

  1. Jag lär mig sakta men säkert att tycka om mig själv, inte älskar men tycker om och Det är bara din förtjänst. Glöm aldrig det.

    Och vore det inte för dig så hade jag skadat mig ännu mer. Och det finns nog inga skador jag ångrar förutom de på händerna. De önskar jag ogjorda..

    Men det är försent nu. Ärren kommer alltid att finnas där. Tyvärr…

    Men någon jag älskar så är det dig, du får min värld att vara ljusare. Inte helt svart som den var innan. Den är fortfarande mörk och just nu kan jag se en strimma av hopp, en mening… Det kunde jag inte för några timmar sedan, då jag grät okontrollerat, hyperventilerade och hade en i personalen bredvid och klappade mig på ryggen. Då var allt nattsvart. Men det är det inte längre. Då ville jag bara hem, ut från avdelningen och bara bort, fly, rymma… Men det var då. Så jag märker ju att det faktiskt finns en ljusare framtid som jag ska spendera tillsammans med dig, min klippa, du är en viktig pusselbit i mitt liv.

    Utan dig så är jag bara en spillra i världen

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: