Ett köksbord som svämmar över.

Jag vet att jag är oerhört svår att leva med. Inte tu tal om den saken. Fylld av min egen betydelse, ständigt pratande, pendlande mellan himmel och jord. Men det finns en sak som jag har fått för mig är det svåraste att stå ut med. Mina tidningar. Närmare bestämt morgontidningen. De tenderar att bre ut sig över köksbordet. Ta upp all plats, vartenda lilla centimeter täcks av reportage och minnes-runor över personer jag aldrig träffat. Det är en enda röra av dagens, gårdagens, förra måndagens tidning med bilagor och annat som ramlat ner i brevlådan. Varje gång vi slänger dessa tidningar i den korg där de borde varit redan förra veckan, så får man noga se till att inga räkningar eller andra viktiga papper ligger gömda bland alla sidor. Vid måltiderna får man rafsa ihop bladen i en hög, något som gör mig lite sorgsen varje gång, för då har man rört till den ordning jag trots allt har på dem. Svårt att tro om man ser eländet kanske, men nog så sant liktväl. När vi äter tillsammans, ja förövrigt även när jag äter ensam, så läser jag i dessa alla pappren. Bläddrar fram och tillbaka enligt ett system som bara jag kan finna. Så, jag vet om mina brister. Men den här bristen får nog den jag lever med stå ut med. Därmed basta!

Träffar: 0

2 tankar på “Ett köksbord som svämmar över.”

  1. Tur att vi inte prenumererar på fler morgontider ;)
    Och tack för den lilla ytan jag får trots alls, så jag får plats med min tallrik och möjligen ett glas ibland :p

Kommentarer är stängda.