Ett liv utan tro.

13:58:55


Hon har en tro. Lutar sig mot Jesus. Själv har jag aldrig kunnat tro, har aldrig haft någon religion jag kunnat lita på. Jag vet Inte varför, jag har försökt, men finner ingenting. Livet är ändå så orättvist, en del svälter, en del härjas av sjukdomar, en del föds inte ens levande. Så vem skulle kunna vara god och vara en skapare av allt det här kaoset? Människans val säger då de som tror. Men alla kan inte välja. Inte det lilla barnet som svälter, inte det dödfödda barnet, inte den människa som dör glömd och inte saknad av någon. Inte en sådan som mig som har medfött fel i nervkopplingar och kemi. Jag kan göra det bästa av mitt liv. Det kan ingen annan hjälpa mig med.

Jag respekterar de som tror, jag till och med beundrar dem ibland. Men oftast tänker jag inte på det. Vi är alla olika och tror på olika saker. Jag tror på att inte tro. Jag visar respekt inför dem och hoppas de respekterar mig.

Så jag lever mitt liv utan religion. Det jag måhända tror på är energier och många människors godhet. Onda människor finns såväl som goda. Det är inte heller det deras val alla gånger. Det bara blev så eller så har de fått lära sig det där från sina föräldrar. Ondska och godhet går gärna i arv tror jag. Jag vet inte men det känns så. För mig.

Jesus var bara en snickare som blev en symbol för något annat att leva efter än de romerska härskarna och översteprästerna sade var det rätta. Inget annat. När han dog återuppstod han aldrig. Hans kropp bara försvann. Det är min tro och jag är säker på att jag aldrig kommer bli övertygad om något annat, ingen av de 5 världsreligionerna kommer få mig att känna mig hemma i den.

Jag vill lita på mig själv, min egen styrka. Inget utanför. I sista änden har jag bara mig själv och det är rätt ok för mig.

religion

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. Anna skriver:

    Word! Kan också känna mig lite "avundsjuk" ibland på de som tror. Det måste vara en skön, omhuldande känsla att alltid ha en tro. Själv tror jag precis som du, endast på mig själv och mina egna förmågor.

    Får du inget bidrag från Soc för mediciner? När vi har patienter som inte har råd så brukar vi kontakta våran kurator som brukar "fixa" så att patienten kan hämta ut sina mediciner.

    • jonascarlzon skriver:

      Jo det verkar ju vara så enkelt. Samtidigt, jag vet inte, så märkligt. Jag kan i alla fall inte få ihop det. Jo, jag kan säkert få bidrag från soc, jag har ansökt, men ännu inte fått någon handläggare. Jag skulel verkligen behöva en kurator egentligen som kunde bistå med lite hjälp och struktur i all denna röran. Jag har ansökt att få personligt ombud men det är kö även för det. Under tiden får jag kämpa på. En del kanske tycker det är gnäll, men för mig är det sanningen.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: