Ett överlevande vittne från ledans rike.

2012-05-02

12:15:34


Jag vet inte riktigt vart jag varit den sista veckan.

Det var en mörk plats. Sådär mörk som natten är precis innan solen börjar ge de allra första färgerna åt himlen. Det var ett kallt ställe, min kropp och själ frös nästan ihjäl. Mina tankar fastnade någonstans i ett känslornas spindelnät och allt blev tyst och stilla i mig. Som ett enda stort ingenting. De enda som existerade vad sömn varvat med vaken grå leda.

Jag drog mig undan. Inga ord föll från mina läppar. Det fanns ändå inget att säga. Jag gömde mig inne i den klädkammare vi använder som gästrummet, den med det lilla fönstret och en säng och ett skrivbort och ett sängbord och ett snedtak så lågt att man slår skallen i bjälkarna om man reser sig det allra minsta.

Min värld för några ynka dagar i april 2012.

Där inne  kröp jag ihop i fosterställning, beväpnad med ett paket cigaretter, en dosa snus och den svarta hunden bredvid mig. Inget mer. Bara leda och tristess och en existens som snuddade på gränsen av det land som heter ingenting.

Men jag har vaknat nu. Jag vaknade till samma värld som jag lämnade för några dagar sedan. Solen skiner, jag är glad och förväntansfull. Min mage är lite i olag, men så har jag knappt ätit eller druckit de senaste dagarna. Kroppen är ingen maskin så jag är glad att skadorna inte blev värre.

Det är dags att vakna upp ur pausvilan. Leva och njuta av solen.

Det är dags nu igen.

Hits: 0