Ett sista rop.

Ok, så vi är alltså överrens om att året alldeles snart tar slut. Det är ju så det brukar gå för år, de slutar obönhörligen precis när vintern är som allra djupast in i våra själar. Så vi summerar och adderar. Tänker bakåt och hoppas framåt. Det är väl bra kan jag tro. Själv har jag allt mer för varje år tappat lusten att se bakåt. Det är ju egentligen väldigt märkligt med tanke på att jag är så otroligt nostalgisk, men just i dessa dagar när man ska vara det så otroligt mycket så vägrar jag vara det. Jag vill framåt, inte stirra mig blind på det som varit. Det som skett har skett och det enda jag kan göra med den tiden är att lära mig av misstagen och segrarna och använda det.

Nu ska jag göra precis samma sak som jag gör varje dag. Tvätta mig, raka mig, dra på mig kläderna och gå ut med hunden.

Det räcker långt det kan jag tycka.

Hits: 0

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.