Ett skri från balkongen.

2012-01-26

11:38:13


Ostabil, trött och sjuk.

Det är så det är idag. Allt är i olag. Känslor och tankar virvlar runt, helt utom kontroll. Det känns som att hela jag är i otakt med den lilla kärnan inom mig som är själva grundjag. Låter snurrigt jag vet, men jag är inte i fas med mig själv och kroppen värker, magen är sur, hostan gör att det gör ont att andas.

Antibiotika och hostmedicin, Ventoline och Pulmicort och slemlösande. Bara för att hålla ihop. För att inte falla ner som en väsande sagofigur i ett hörn. Fan, jag är just nu trött på livet. Inte sådär nattsvart trött på det, men irriterad över att kroppen sviker mig gång på gång. 

Jag är förbannad, på försvaret som fuckade upp våra två senaste dagar, på den person i hemtjänsten som stulit både pengar och smycken av min mor. På att snön är kall, isen hal, himlen grå och på att askkoppen ständigt behöver tömmas.

Den här månaden har vi köpt läkemedel för 2000 spänn. Jo, jag vet, nu när vi båda är uppe i frikort så kostar det inget mer förrän i november när de går ut igen. Det är något att vara förbannat tacksam över. Men det är likt förbannat 2000 spänn mindre att röra sig med den här månaden. Så jag röker och inhalerar, retar upp mig och tar lugnande. Kastas mellan känslolägen, som ett jävla löv i vinden.

, Ett skri från balkongen., WoBWorld
Image via Wikipedia

Dessutom, som för att göra värre än ondare, så måste jag åka och handla idag. Yr och med den onda kroppen ska jag sätta mig på en buss för att åka till stan där jag ska ranta runt och försöka hålla någon sorts stil. Jag orkar inte!

Det är sådana här dagar jag önskar, så starkt, att jag vore starkare, mer normal. Inte knäckas av småsaker som en förkylning och några spridda tankar. I nästa liv tänker jag bli en sten i skogen. Stilla, bara ligga där och låta mossan få fäste. Lugn och ro och bara finnas. Men nu sitter jag i det här livet och retar upp mig på allt och alla. Lusten att bara gå ut på balkongen är nästan outhärdlig. Men sansade människor skriker inte på balkongen. De knyter näven i fickan och går till jobbet. 

Fast, jag är ju ingen sansad människa. Kom jag på. Så snart kanske jag öppnar balkongdörren och gör bort mig för tid och evighet. Eller så tänder jag ännu en cigg, brygger lite mer kaffe och försöker klä mig för att åka iväg.

Det är en skitdag helt enkelt och så får det väl vara då.

, Ett skri från balkongen., WoBWorld

Hits: 0

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: