Ett spel med livet som insats.

Pengar, ständigt detta gissel.

Som det är nu så lever vi på min sjukpenning. Inga andra inkomster. Vi är båda lika sjuka, lika sneda i själen, men Den Helande Marias sjukpenninggrundande inkomst blev bortslarvad av soc och FK när hon läste till undersköterska för några år sedan. Så nu sitter vi där, i skiten rakt ut sagt. Mina fattiga ören skall räcka till allt det där som man måste betala. Hyra, el, försäkringar, hygienartiklar, mat, tvättmedel, diskmedel, ja, busskort, allt det där som får ett hem att gå runt. Inga åthävor, bara enkla saker.

Det känns ärligt talat jävligt pissigt. För, visst, man ska inte få lika mycket pengar när man går hemma som sjuk som när man jobbar. Det tror jag ingen tycker. Inte heller jag. Men man borde i alla fall få en chans till ett normalt liv. Slippa att pengarna är slut redan före månaden är över. Slippa gråta sig till sömns för att man inte haft råd att köpa julklappar och födelsedagspresenter till barnen eller den man älskar.

Ramen1547

Det finns så många som vägrar förstå det där. De sitter fast i sin tanke på att sådana som mig ligger på sofflocket och lever ett alldeles för tryggt liv. Som om det vore något att sträva efter. Det räcker att bli stigmatiserad för att man är sjuk i själen, man ska även få ett kors i pannan för att bli utpekad som latmask och inbillningssjuk. En börda, en paria. Ingen människa som ens är värd att leva.

Det finns sådana människor, i olika grader av missunnsamhet och elakhet och grymhet. De finns, de hörs och de skrålar. Det är så jag vill lägga mig ner i en mörk garderob och sakta dö. Fan, det finns människor som vill att det ska ske. De spyr ut sin dynga och sitt hat i kommentarerna till den här bloggen, men jag väljer att inte låta dem få komma till tals. Det här är min blogg och jag vill inte ha smuts på den, i den. Det går bort. Dessutom, som det sägs nu för tiden, mata inte trollen.

Men Den Helande Maria släpper fram de där kommentarerna, bara för att låta de anonyma göra bort sig inför öppen ridå. Det är inte så svårt att spåra en IP-adress, inte alls lika svårt som trollen tycks tro. Men det roas oss lite att folk verkligen orkar lägga så mycket tid åt till att kränka andra.

Men det var inte det som jag började skriva om. Pengar. Nu har jag betalt alla räkningar, skulder har reglerats. Vi ska gifta oss även om vi är fattiga. Ringen kostar 200 spänn, vi får vänta med att köpa en lite dyrare. Om det ens behövs. Vi lever tillsammans även om de senaste dagarna varit en smula snurriga, det är mest jag som i min oro för pengarna farit ut i lite hårda ord. Men det har gett sig, jag vet min gräns numera. När jag blir förbannad sätter jag mig i köket och väntar på att det ska gå över, vilket brukar ske rätt fort när jag inser hur dum jag varit.

Men, nu är klockan 06:54, jag har varit vaken sedan 04:30 och det är dags att raka sig och sedan gå ut med jycken.

Låt dagen börja.

Hits: 0

2 tankar på “Ett spel med livet som insats.”

  1. Jo jag förstår precis hur du tänker och vi gör det samma sedan några månader. Det krävs ju att man "samkör systemet" för att få en fungerade ekonomi i hemmet. Vårt problem just nu är ju att vi bara har min sjukpenning som inkomst, så att när hyra, el, försäkringar och internet är betalda så har vi 2500 kronor att leva på resten av månaden. Dessutom brukar det ju tillkomma lite småräkningar utöver det hela. Så, 2300 på två människor för att handla hygienprodukter, tvättmedel, diskmedel, toalettpapper och mat för två personer är inte mycket att hurra för. Men visst, struktur hjälper, det gör det.

  2. Ekonomi är ett ständigt gissel även för oss med "normal psykiskhälsa". Fast ekonomisk ohälsa kan ju drabba även den bäste. Jag hade till exempel väldigt svårt med ekonomin tidigare. Lösningen hette "struktur och planering". Min man och jag satte oss varje söndag och gick igenom vad pengarna gått till och vilka räkningar vi hade. Det krävdes total öppenhet. Eftersom jag var den som var strulig och hade noll koll så kändes det till en början rätt förnedrande att behöva visa/redogöra för alla inköp. Men det var det som behövdes för att mitt eget ekonomiska sinne skulle förändras totalt. Samtidigt stärkte det våran känsla för att det just var "vår" ekonomi som vi tillsammans tog ansvar för. Ett litet tips i all välmening :).

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.