Fan ta livet!!!!!!

Hon bara vägrar svara. Som om jag inte fanns liksom. Dissen persofinierad. Känns…. inte så bra. Har inget tålamod med sånt. Vore bättre hon bad mig dra åt helvete än denna eviga tystnad. Känns som om jag inte betyder något för henne, efter 5 år där vi talat näst intill varenda dag. Så det känns. Ända in i själen. Raka vägen upp i ryggmärgen känner jag mig stympad.

Det värsta är att jag inte fattar vad jag gjort. Alltså, det fattar jag ju. Men jag har gjort värre saker än att väckt henne i natten och dragit ett missriktat fel skämt. Denna gången verkar jag ha gjort något mycket värre och jag fattar inte vad. Jag önskar jag kunde förstå. Så jag kunde skämmas och försöka reparea skadan men det går inte att reparera nått man inte ser felet i.

Troligen är det uppenbart för alla andra utom mig. Det brukar vara så. Men jag ville bara ha ett ”dra åt helvete” eller ett ”låt mig vara” eller vad som helst på mobilen. Men jag får ingenting. Inte ett ord, inte en stavelse. Inte en viskning eller en andning. Ingenting.

Hua vad denna julen har förutsättningar att bli bra :)

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.