Finns svaren i mina akter?

Yrsel och illamående. Rädsla och utmattning. Trött, så in i själen trött. Men kroppen spritter. Den vill springa, hoppa och skutta i regnet som faller varje höst. Det där kalla som inte ger någon tröst utan bara är upphov till förkylning och leda. Lusten att lägga mig på sängen tar nästan över men jag ger mig inte. Aldrig ge sig.

Arbetsterapeuten har varit på besök i vårt hem. Hon ville se själv hur min lilla värld ser ut. Jag har fyllt i ännu ett formulär, skattat mina egna förmågor och varje gång jag gjort det så känner jag för att skrika rakt ut. Svaren på alla de där frågorna passar inte in i bilden jag har av mig själv. Jag har blivit något annat än det jag var. Ett något och en någon jag måste förhålla mig till. En kloss som inte passar in. Runda hål, fyrkantig själ.

Jag söker min plats i världen.

 

Alla sådana där samtal och formulär tar en liten bit av all min ork. Jag vrider ur mig varje vettig tanke under en halvtimma eller timma. Kvar blir bara en liten ynka tår som vill falla men inte finner gravitationen. Det går inte att förklara hur trött man blir av alla dessa utredningar. Hur ska någon förstå att man blir utmattad av att prata om sig själv. Att vrida och vända på varje molekyl av sitt inre. Men det är så och jag kan inte annat än försöka förklara. Vill du förstå gör du det, annars så är saker väl som de är då kan jag tro.

Framtiden är här.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.