Förlåtelsen är min att ge.

2011-11-09

12:27:22

 


Nya dagar ligger framför oss.

Lita mildare i smaken. Inte så nålsticksiga i halsen när man sväljer dem. Kanske är det över för den här gången. Kanske har den svarta hunden lämnat oss ifred så att jag kan fortsätta älska den svartvita, riktiga varelsen, som ligger bredvid mig i soffan. Det är svårt att älska på allvar när depressionen kopplar ett grepp om veka livet. Kärlek når inte fram och ut.

Den Helande Maria sitter i ett varmt fotbad, bryr sig om sig själv, sådär som det är modernt att göra. Hon behöver det. Vara lite utanför sig själv än inuti sina tankar, de som sotar ner hela världen för henne. Jag njuter av att inte allt är grått. Suger åt mig alla färger som livet ger oss människor. Kanske är allt över. November rusar på men jag kan finna mig själv sparka i lövhögar och vara närvarande i hösten/vintern. Vad man nu väljer att kalla november.

Det är lite kallt när balkongdörren är öppen för att vädra ut rök och minnen av allt som hänt i livet. Jag är nöjd med det. Sådant gör mig gott. Kanske kan jag ägna mig åt att älska besinningslöst igen utan att vara rädd för att varje stark känsla ska försorsaka en själens uppkastning. Jag är trött på att torka mentala spyor från golv och väggar och tak. Sådant vill jag inte ägna mig åt, det har jag visserligen aldrig gjort, men nu sätter jag ner foten och kräver att få ägna mig åt livet, kärleken, gemenskap, värme, milda tankar.

Stained glass at St John the Baptist's Anglica...
Image via Wikipedia

Igår var vi hos en nyuppfunnen vän, vi satt vid hennes köksbord och pratade hundar.  Men eftersom vi en gång för tusen år sedan umgicks i samma kretsar så var det oundvikligt att vi skulle glida in på gamla tider. Helt plötsligt fann jag att jag öppnade mig om saker inte ens jag själv tänkt på i så många år. Det var märkligt och för mig själv oerhört behagagligt. Kanske var det en sådan kickstart av hjärnan som jag behövde för nu känner jag mig renad. Det var inte jag som var dum i huvudet för att jag kände allt det där jag kände, allt hat och sorg andra förorsakat mig. Allt var inte mitt fel.

Det ‘är en trösterik tanke. En känsla värd att fira, göra något gott åt dagen för.

Jag låter dagen börja nu.

Precis nu.

httpv://youtu.be/wxYe8gn3Gwo

I was a good kid
I wouldn’t do you no harm
I was a nice kid
With a nice paper round

Forgive me any pain
I may have brung to you
With God’s help I know
I’ll always be near to you

But Jesus hurt me
When he deserted me, but
I have forgiven Jesus
For all the desire
He placed in me when there’s nothing
I can do with this desire

I was a good kid
Through hail and snow
I’d go just to moon you
I carried my heart in my hand
Do you understand?
Do you understand?

But Jesus hurt me
When He deserted me, but
I have forgiven Jesus
For all of the love
He placed in me when there’s no one
I can turn to with this love

Monday – humiliation
Tuesday – suffocation
Wednesday – condescension
Thursday – is pathetic
By Friday life has killed me
By Friday life has killed me

Oh pretty one
Oh pretty one

Why did you give me so much desire
When there is nowhere I can go to offload this desire?
And why did you give me so much love in a loveless world
When there is no one I can turn to
To unlock all this love?
And why did you stick me in self deprecating bones and skin?
Jesus do you hate me?
Why did you stick me in self deprecating bones and skin?
Do you hate me?
Do you hate me?
Do you hate me?
Do you hate me?
Do you hate me?

Enhanced by Zemanta

Hits: 0

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.