Från andra sidan proven.

I dag ska jag till psykologen igen.

Jag tycker fortfarande det är lite läskigt. Det känns som att jag sitter i samma rum som någon som kan läsa mina tankar. Så dumt. Vi ska fortsätta med begåvningstesterna, som en del i ADHD-utredningen. Det är något jag själv är intresserad av.

För jag vet ju att jag fått bra resultat på sådana förr. Tänker väl mest på mönstringen som gick över förväntan. Jag har dessutom fått ett bra resultat på högskoleprovet och tragglat mig igenom tre år på högskola för att få en fil.kand. i vårdvetenskap, det är ju det man läser till när man studerar till sjuksköterska.

Men tänk om jag druckit sönder hjärnan? Tänk om jag blivit dum med åren? Blotta tanken skrämmer mig. Men just därför ville jag gå vidare med ett begåvningstest för att utröna hur det står till i knoppen på mig.

Men nog är det scary. Vem vill visa sig vara dum liksom. Men det ger sig. Oavsett om jag är smart, medelmåttig eller rent dum så är ju jag fortfarande samma människa. Visar det sig att jag är korkad så får jag leva med det. Faen, det är så mycket man får acceptera när man är i 40-års åldern.

Bergmans-IQ-test_2En ny sorts trygghet växer fram just på grund av det. Jag är inte längre lika ängslig för vad andra ska tycka om mig. Gillar de inte mig eller vad jag gör eller vad jag tänker så skiter jag i det, för det mesta. Men vissa saker får man väl tugga i sig i vilket fall.

Nu blir det till att hänga lite tvätt. Bara för att få tiden att gå. Varje gång det är något speciellt jag ska göra så blir jag lika orolig som en björn i en för liten bur. Så jag sätter väl igång med att hänga då.

Hits: 0

1 tanke på “Från andra sidan proven.”

  1. jag ser mig som halvdum nuförtiden. inte alls som när jag var yngre och kunde tänka och tala för mig utan bekymmer och hinder, fast visserligen hörde det väl ungdomen till att finna intresse i att diskutera och läsa prettoböcker.
    allt sådant känns så värdelöst nuförtiden, jag bryr (är rädd?) mig |aldrig(?)| om att andra ska tycka som mig eller vidga mitt medvetande med åldrade ord.
    nuförtiden blir jag alltid rädd för att trampa på tår, hjärnan är trögtänkande, känner mig halvt dum hehe. vid ångest blir jag riktigt fördummad, då är allt hopplöst :s

    är livrädd för att sätta mig vid en skolbänk fast jag skulle behöva det. någonstans efter tio år med alla dess djälva mediciner är min hjärna inte som den ska. att fokusera är överdjävligt och att minnas är ännu djävligare. att kunna lyssna på en lärare vet jag inte hur det skulle gå till.
    är seriöst rädd för att hjärnan har tagit stryk av mediciner och alla de jag har tagit upp den tanken med (som äter eller ätit mediciner) känner det samma.
    biverkningar som det inte talas om för hur skulle de kunna registreras som ett faktum.

    oj nu spann jag iväg.
    hoppas testen går bra för de kan ju inte gå dåligt om det är en utredning, något som enbart ska konstatera för att du ska få hjälp.

    kram och kram till maria med!
    My recent post Ignatius

Kommentarer är stängda.