Ge mig något för min trasiga själ.

Jag har ingenting att luta mig mot. Ingen alkohol, inga läkemedel. Bara struntmedicin, fjäderlätta. Man ger inte en sådan som mig läkemedel som gör någon som helst nytta för att slappna av, koppla bort kroppen från alla spänningar. Det vågar ingen läkare göra. För jag är ju missbrukare och en sådan kan man aldrig lita på. Jag står ensam, totalt ensam.gin-and-tonic

Varför kämpa? Det leder ingenstans, inte nu, det var fel läge att slänga bort min krycka. Återfallet är så nära att jag nästan kan ta på det. Känna smaken i munnen av en folköl eller en cider eller en starköl. Nästa, men bara nästan, ett glas med gin och tonik eller juice.

Jag ska inte, jag får inte falla dit igen. Det är inte något jag kan göra utan att vara medveten om att det i så fall leder mig till att förlora allt jag har byggt upp, allt jag fått i gåva.

Fast, jag känner nästan glaset i handen.

 

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: