glad över att leva.

Det är svart, vitt, grönt och ta mig fan om det inte är en smula rött. Jag förtjänar inte henne. Jag har inget att erbjuda. Ingen kropp att för henne ligga med, njuta av, ingen själ för henne att berikas av, inga ord för henne att växa av, ingen växt för hennes ord, inga böcker för henne att slänga på, inga bokstöver för henne att dränkas i. Allt det där finns inom mig men jag kan inte förklara. 

Ändå sitter hon på min stol i mitt kök i min värld och skapar en bubbla i min tillvaro där jag inte kan skära mig fri från alkohol och ångest och dissrepceteion. Jag vet, ordet finns inte, men jag kom just på det.

Så jag älskar henne. Hon vill inte vi ska säga det för ofta, för då kan tydligen det ädlaste av ord slitas ut. Bullshit. Du kan inte slita ut guld. Men låt henne tro det, låt henne vara min, låt henne vara precis så där som hon är.

Som jag borde vara.

Yingyang. Oss som blev vi som blev stjärnor som blev sönder som gick ihop igen. Hon är min Anita Pallenberg. Min kvinna, den som är galen, den som jag behöver, just nu. Mitt livs kärlek.

Ge mig ett glas kära du, ge mig ett glas och jag ska sputta ut det du bjuder på. För hennes skull.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=IZNVfE8-stE]

Hits: 0