Helst vore jag väldigt liten just nu.

Fan jag fixar inte det här. Världen faller isär och jag har inget att limma ihop den igen med. Inget som kan lugna ner paniken som växer i mig. Jag knyter händerna så hårt jag kan, tills knogarna vitnar och naglarna gräver sig in i handflatorna. Jag vet, ingen stor man och allt det där. Det är ingen nyhet för mig, så har det varit hela mitt liv. Jonas, när ska du växa upp, sade min mor till mig för någon månad sedan. Jag vet inte kan jag bara svara. Jag vet inte. Inte ens min egen mor tror på mig.

Det är ju inte det att jag inte försöker. Jag kämpar förtvivlat för min egen existens. Ändå sjunker jag igen. Precis som då, när allt rämnade. Jag kan bara hoppas att fallet hejdas av någon sorts ny styrka som bor i mig. Men jag är livrädd för att allt ska sluta med den där madrassen i ett kalt sovrum igen. Att allt ska smälta bort, all kärlek och trygghet och livslust.

Pengar som fattas, framtid som ligger i andras händer. Så klart kan jag försöka styra livet rätt. Men jag vet ju för helvete inte vart! Tungan och ansiktet domnar, ryggen värker som om någon kör in knivar i den. Sömnen, den välsignade sömnen. Som jag längtar. Men jag når den inte. Inte den heller.

Drama
Drama (Photo credit: CBS_Fan)

Allt går åt helvete känns det som och jag kan inte ens fly den här gången. Kan nästan känna smaken av en öl i munnen. Men allt jag kan nå är kritsmaken som är en biverkan på Antabusen. Den där smaken som förstör allt jag äter. Allt smaka likadant. Aska och krita. Någonstans i mitt förvirrade huvud vet jag att det är enda sättet att överleva, den där tabletten som snabbt löser upp sig i en plastmugg, medan jag sitter och pratar med den person som för dagen delar ut den lilla låsta cellen i form av en vit tablett.

Så vad har jag kvar nu?

Enhanced by Zemanta

4 tankar på “Helst vore jag väldigt liten just nu.”

  1. Du är inte ensam om att känna sådär, ja nästan om allt du beskriver, men det känns konstigt att veta att det finns en till som beskriver vad jag känner, du kan klä det så bra i ord. Krångligt beskrivet.

    • Fan, de flesta av oss människor har mer gemensamt än vi tror. Jag har turen att få den gåva som innebär att jag har relativt lätt för att beskriva elände :-)

    • Jo ja vet så väl. Men för att komma igen så måste man bryta ihop. Men nu är det ny dag och nya tag.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: