here’s a way to take you down another statement of our times.

2012-05-04

20:48:21


Även en pacifist har en fist.

Det bor en slemklump i vårt grannskap. En sliskig ursäkt till karl som genom att raka skallen fått för sig att han blir lite längre. Han är en finne född och uppväxt i Malmö, men har bytt förnamn, efternamn och pratar en dålig Göteborska här i Viskafors. Försök få ihop det, jag gör det inte.

Han har en övergödd hund som är lat och långsam och arg. Två pälsbollar som med ett gott öga kan kallas hundar men om man hör hur de låter så kan det lika gärna vara högljudda råttor. Han har tre barn. Tror jag. Eller så har han bara hotat tre ungar att gå ut med hundarna åt honom.

Han har gjort det till sin grej att smått förfölja oss. Till saken hör att han en gång lät den större av hans hunddjur anfall vår jycke så att hon nu är livrädd för både honom, hunden och deras doft. En doft som jag gudskelov klarar mig utan att känna på grund av mitt storrökande och en smula vårsnuva. 

Han brukar roa sig med att gå ut precis efter att vi har gått ut med Dipp och sedan går han demonstrativt efter, som om han liksom ville vara kompis men inte vågar fråga oss, de stora killarna och tjejerna på gården. Han går sådär som om han skitit ner sig, så som män som tror att män med stor penis går. Men det verkar vara mest män som just TROR att män med stor penis går så. Skit samma.

Igår var vi på väg hem. Då står fanskapet med sin hund, sin son och någon annan förbrytarfigur och snattrade på vägen vi skulle gått på. Så vi satte oss vid stationen och väntade på att de där skulle få slut på sina tre, fyra ord och alla dess variationer och gå vidare. Men, så klart.

Vi satt kvar, eländet till människa, men son i släptåg, gick mot oss. Dipp, som varit lugn tills dess, blev så klart livrädd och började skälla som en tossa.

Då kommer karl … männskan fram och börjar orera om att hans 7-åriga son blev rädd för vår hund. Visst, man kan undra varför ungen var ute klockan 22.20 på en torsdagkväll, man kan undra varför hans ömma fader väljer att ta vägen förbi den hund som sonen är rädd för när närmsta vägen hem är åt helt andra hållet. Allt det där kan man fundera över. Men mest lurar jag på: Männskan sade att han skulle ringa polisen gubevars. För vad vet jag inte. För att han gått förbi med sin hund som bitit vår och som blev rädd? För att hans son var ute sent med sin pappa och tvingades gå förbi en hund han var rädd för? Jag vet inte.

Så, gör så, sade jag. Ring. Han drog mycket dramatiskt upp en Nokia 310 ur fickan och började knappra. Gick bakom hörnet (varför vet jag inte riktigt, han kanske var kissnödig) och pratade högt och ljudligt med ”polisen” om att här satt minsan skurkar och banditer och nu fick polis, SÄPO och FBI komma för han själv darrade av skräck för sitt liv. Eller nått sånt.

Sedan troppade han iväg. Vi satt kvar. Vi satt i en kvart. Vi satt en halvtimma. Sen ringde vi själva till polisen och frågade om någon anmälan kommit in eller om vi kunde gå in. Vi kunde gå in.

Så, idag gick jag, måhända, en smula provokativt, förbi hans enkla lya men inget hände. Ska jag vara ärlig, jo, jag hoppades att isterbuken skulle ramla ur sitt hem och börja orera igen så att jag kunde knatat över gatan, ringt till polisen själv och sedan väntat vid hans hem tills de kom för att ta upp en anmälan.

För jag är så jävla trött på arslet!

httpv://youtu.be/bI6tk-3ADdg

 

Enhanced by Zemanta

3 tankar på “here’s a way to take you down another statement of our times.”

    • Det är bara en snabb översiktsbild av karlsloken. Det går att ställa en Volvo 740 på tvären mellan hans vänstra och högra fotavtryck.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: