Hon är den Helande Maria.

Den allra vackraste kvinnan!

Maria är ivrig, vacker, grönblåbrun i ögonen, reagerar på livet som en hind, finner det vackra i det fula, finner det fula i allt som universum bjuder, sorterar, slänger, sparar det som måste finnas kvar, som kärleken och dess väsen, hon är söndrig och helande.

På vita blad är hon 32 år, i sinnet är hon millioners mänsklighet ihopkokad till elixir av kunskap och känslor.

Den helande Maria är rädd för allt och modigare än ett lejon. Orolig och stark. Vaksam och naivt gullig.

Hon har mjuka, snälla, vackra händer, rak vacker grekisk näsa och mun som bjuder på skratt, kärlek, kyssar som av gudars efterrätt, hon gråter som ett stilla vårregn, lider och försvinner, kommer tillbaka med all sin sprudlande personlighet när livet blir vackert igen.

Hennes doft är dovt lockande, håret som en påminnelsen om lockars betydelse för folkets väl. Hon är allt och inget, samtidigt och i nästa sekund.

Allt hon är vill jag ha, låt henne leva i tusen år, jag vill se hennes ögon varje morgon och höra hennes mjuka andetag varje kväll. Hennes tystnad är den allra vackraste som en en enkel människovarelse kan uppleva.

Hon letar efter frid och ro och gröna juniblad.

Hon är Maria.

Jag älskar henne som jag älskar livet. Stormande och vackert. Utan fallskärm rakt in i det som är vi. När hon finns här är jag trygg. När jag finns här hoppas jag att hon kan bli trygg.

Jag ser henne som den gudinna hon är. Klädd i säck och aska, törnen i själen. De hindrar henne att röra sig fritt. De skaver och sticker och får hennes ande att sakta blöda varje sekund på dygnet.

Hon är vackrast när hon bär huvudet högt, så högt hon kan, ända upp i moln och himmel och rymd.

Hon är mitt universum, mitt tellus och min stjärna. Inget hon gör kan skrämma mig. Inget kan få henne att förlora mig. Jag står sakta och tyst bredvid hennes vrede, väntar på att hon ska orka komma tillbaka från sin värld. Hon väcker mig på morgonen och jag vet redan innan jag öppnat mina sinnen att det är en bra dag jag vaknat till.

Ingenting, ingenting, ingenting kan få mig att vika från hennes sida.

Hon är allt.

 

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

1 svar

  1. Maria skriver:

    Jag vet inte vad jag ska säga om detta inlägg.. Så svårt att förstå att det är mig du skriver om.

    Jag har fångat lyckan. Lyckan i att få dela mitt liv med dig

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: